Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du fruktar alltid det värsta... glöm inte gullvivor!» ropade Hanna efter henne.
Ett evigt trälande, ett fåfängt strävande, sådan var deras gemensamma lott. Emelies blickar voro sänkta och över hennes läppar dröjde ett bittert leende, liksom grubblade hon över den orättvisa delning det fanns i världen mellan detta överflöd och detta armod.
En liten barfotad pilt stötte till henne, då han jublande sprang med en trumpet för munnen, ur vilken han framstötte några skrällande toner. Den unga flickan såg leende efter honom, de mörka grubblerierna voro borta. Hon kom plötsligen ihåg, att just den här dagen, mer än alla andra, varit hennes fröjd, och med klarnad blick såg hon sig omkring.
Huru allt var sig likt denna dag, alltid detsamma, år efter år.
Familjer med matkorgar och barnvagnar drogo åstad för att utom tullarna söka någon grönskande, skuggrik plats, åkarkamparna stoltserade med syrenkvistar i pannremmen, höga björklövsruskor svajade vid sidan om boddörrarna och butikherrarna sågo så fryntliga ut, som om de inom sig varit idel solsken. Från gårdarna hördes skratt och i en portgång vid sidan om henne blåste lekande barn glänsande såpbubblor, medan nätta tjänstflickor trippade så lätt förbi, som om de själva varit en sommarvind.
Emelie hade under tiden närmat sig marknadsplatsen, där köpslåendet fortgick i lust och gamman. Rankiga handelsstånd med bastant utskurna trädockor, målade i bjärta färger, leksaker av bleck, pepparkaksgubbar med förgyllningar och karameller med kringvirade deviser, vilkas mer eller mindre betydelsefulla verser studerades av ungdomen samt väckte skrattlystnad och rodnad hos de unga flickorna, som nästan togo de tryckta artigheterna för ett frieri. Dessa tarvliga, inhemska leksaker, mera solida än kanske smakfulla, drogo åtrå till sig och lockade kunder fullt ut lika mycket som bräckliga lyxartiklar i våra dagar, medan stimmet och sorlet runt omkring var som i en jättestor bikupa.
Den unga flickan hade emellertid med något dröjande steg gått förbi leksaksstånden samt närmat sig själva lövmarknaden, där vimlet och köpslåendet redan var i avtagande.
Under sin vandring fram och tillbaka hade hon icke märkt, det hon i trängseln blivit följd av en högväxt ljushyad man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
