- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
177

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vars distingerade utseende kommit en och annan förbigående att se sig om efter honom, då han å sin sida endast tycktes ha sin uppmärksamhet riktad på hennes smärta figur och halft frånvända ansikte.

Då hon ett par gånger stannat framför något blomsterstånd för att uträtta Hannas uppdrag samt tillfredsställa sin egen smak, hade hon vänt sig mot honom, och hennes åskådande var för honom en förtrollning, som han icke tycktes vara benägen att slita sig ur.

Det milda, tankfulla, begrundande uttryck, varmed hon emellanåt såg sig omkring, denna underbara hy och dessa vältaliga ögon hade fängslat honom i hennes närhet.

Vand att väcka uppmärksamhet, fäste hon icke synnerlig vikt vid den ihärdighet, varmed hon betraktades, och först då han nalkades henne med händerna fulla av pingstliljor, såg hon upp till honom med den något stolta rörelse, varmed hon förde sitt huvud.

»Vågar jag!» sade han med vördnadsfull hälsning, i samma ögonblick hon stod i begrepp att passera förbi honom, samt överräckte till henne den doftande, jättestora bukett, han nyss lyckats gallra ut bland en mängd halvvissnade trädgårdsblommor, som han i hastigheten kastat huller om buller omkring i en korg.

Det var icke första gången hon av obekanta som hyllning mottagit blommor, om icke precis på ett torg, så dock på lika offentliga platser, men det låg ett visst bryderi i hennes skick, som höjde det blygsamma i hennes uppträdande och gav hennes fägring inför honom ett ökat värde.

Blott en sekund möttes deras blickar och utbytte ett leende. Utan att drista sig att följa henne, stod han orörlig och såg efter hennes försvinnande gestalt, och han fortfor att småle, då hon böjde sig framåt för att insupa de stjärnlika liljornas doft.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free