Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGUFEMTE KAPITLET.
»Det var roligt att jag träffar dig här», ropade Lydia mot Emelie, då de båda flickorna några dagar efter midsommar sammanträffade på Skeppsbron. »Jag ämnade mig just till dig, vänd nu om och följ med.»
»Omöjligt... jag har varit ute och hämtat några böcker och har här stämt möte med Hanna... vi ämna oss till Djurgården... Den värsta brådskan är slut på en tid och vi tänka som vanligt några timmar slå oss ned i gröngräset och...»
»Låt bli det där förslaget och tänk i stället på ett annat», avbröt Lydia livligt. »Jag har tusen hälsningar till dig från en av dina gamla beundrare... jag talade nyss med honom... han är här på genomresa från Dalarna, där han hälsat på släktingar, och nu skall han utrikes. Han vill nödvändigt, att jag skall hämta dig... det är meningen att vi tillsammans måtte komma ut på en liten kolifej... du får inte säga nej!... Han är otröstlig över din ovilja och vill göra allt för att du må försonas...»
»Du talar om greve Löwen?» inföll Emelie, då Lydia äntligen hämtade andan.
»Densamme... bland en mängd tillbedjare är det kanske inte lätt att alltid gissa den rätte.» Lydia höjde ironiskt de penslade ögonbrynen. »Ja, min söta, man skyller dig för att ha en för vart finger och detta förslår kanske knappast...»
»När det gäller dylikt, är man tämligen ferm i räknekonsten...»
»Nej oss flickor vid teatern skonar man minsann inte!... Om man inte ens tillät så mycket som en katt att se åt sig, så skulle man likväl påstå motsatsen... vi ha en gång för alla fått skenet emot oss...»
»Det är inte så farligt, om man blott själv...»
»Inte ens ett helgon skulle man kanske fritaga... jag vill endast säga något som gäller dig personligen: du må tycka om eller avsky Löwen, så påstår man ändå, att du har din lilla svaghet för honom. Ja ja, håll strängt på dygden, det gör du rätt i, men — man misstror dig ändå», och Lydia visade sina vackra tänder samt gjorde en sväng på sitt täcka huvud.
»Det är ju i alla fall förfärligt...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:20:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/emelie/0178.html
