Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Åh, jag kan inte skylla», menade Hanna, som med välbehag insöp blomsterdoftet från en närbelägen trädgård. »Jag känner mig nu på några dagar lik en skolflicka, som skolkar en smula...»
»Titta du på de där hattarna framför oss, har du sett något smaklösare?» fortfor hon viskande, då systern icke svarade. »Låt oss gå över till den där lilla stigen, här är ju ett riktigt dammoln av mötande vagnar... låt oss vänta ett ögonblick... men se där borta, vilket elegant ekipage...»
»Det är han!»
»Vad menar du?... Han, vilken han?»
»Som gav mig de där pingstliljorna, jag nämnde... han sitter där till vänster i vagnen, om jag ser rätt...»
»Det gör du nog, när det gäller en vacker gosse», skämtade Hanna. »Men observera till höger om honom, vilket nobelt gammalt ansikte... den där artiga kavaljeren från marknaden måtte inte gå av för hackor och så han ser på dig... tittar du hit, så ritar jag av dig!»
»Inte så högt... tänk om han hör dig!»
»Än sedan?» Hanna skakade sitt huvud. »Så du rodnar... du tar dig inte sämre ut för det, han tycker nog detsamma, för han är färdig att vrida nacken ur led för att se på dig.»
»Inte säkert på mig... här är ju ett vimmel av människor och...»
»Så blygsam du är», avbröt Hanna. »Fint folk var det i alla fall, både den gamle och den unge, de åkte inte i hyrvagn, du...»
»Jag önskar vi hade en, så skulle vi fara runt omkring stora promenaden...»
»För att möta honom kanhända?... Jag kan ge mig katten på, att du hade den där funderingen i bakhåll... Så vårdslöst, åh, så förskräckligt, åh!» avbröt sig Hanna med ett gällt skrik, som knappast hunnit förklinga, då Emelie redan rusat ett långt stycke ifrån henne och nu, mellan vagnshjulen till en tom trilla, drog fram en liten pilt, som, i den något trånga passagen mellan slätten och Bellmansro, under det han sprang över vägen, råkat komma mellan ett par hästhovar.
Det uppstod några sekunder en formlig folkskockning omkring henne och en gammal kvinna, som nästan sanslös dignat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
