- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
187

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugusjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hjärtnupen och gärna vill hjälpa folk, när det felas något... jag tror den där känslan blivit överflyttad till mig», tillade hon skämtande. »Se så, laga dig bara i väg!»

Men Emelie gjorde sig icke någon brådska i det hon emellanåt tveksamt såg bort till systern, och då hon kom hem, sade hon kort och gott att gossen var fortfarande sjuk, utan att ingå i några detaljer, och visade sig för övrigt så tankspridd, att Hanna omsider märkte hennes förändrade sätt.

»Jag skulle nästan tro, att hon sörjer, för att hon inte träffar den där fjäskiga herrn med pingstliljorna», tänkte hon. »Sådana där unga glopar bruka inte vara senfärdiga med att göra fönsterparader, och som han vet var vi bo, håller jag honom riktigt räkning för, att han inte springer här förbi. Jag är rädd, flickan var på vippen att förgapa sig i honom», men högt sade hon icke något om dessa funderingar. ’Man bör icke väcka den björn, som sover’, var hennes åsikt samt föresatte sig så mycket som möjligt hindra Emelie från att sitta och grubbla i ensamheten.

»Jag önskar nästan att sommaren vore slut», muttrade hon för sig själv, »och att det där välsignade festandet hade börjats igen», samt manade på Emelie att förströ sig med läsning och spatserturer, om icke till Djurgården så borde hon åtminstone ta en promenad nere vid Skeppsbron, en uppmaning, som den unga flickan med allt mindre motvilja syntes samtycka till.

Att dessa små utflykter vanligtvis sträckte sig till Djurgården förhemligade icke Emelie.

»Ja, det är naturligtvis alltid lite trevligare, när man har ett mål att gå till», samtyckte Hanna och småskrattade, då hon hörde att Emelie ute i madam Kalms trädgårdstäppa hade dragit lill’ Anders omkring i dockvagnen.

»Jag kan precis se huru ni båda togo er ut», tillade hon, alltjämt skrattande. Hon skulle kanske varit vid mindre glatt mod, om hon vetat att någon annan, mot vilken hon var tacksam för att han höll sig ur vägen, dock just i detta ögonblick varit närvarande.

Och nu var Emelie återigen i den lilla trädgårdstäppan, där hon lekte med barnet och härunder betraktades av en viss ung man, som med beundrande blickar följde hennes lätta vändningar. Hon tröttnade omsider på leken, och varm och rosig skyndade hon bort till den lummiga, vilt övervuxna bersån, som låg längst bort i hörnet bredvid det murkna staketet, därifrån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free