- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
199

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugusjunde kapitlet - Tjuguåttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Ni kan endast förleda mig till att begå något riktigt klokt.» Han fångade hennes lockar i handen och drog hennes huvud intill sig. »Men jag fick inte något svar... hur är det?... Har ni hjärta till att lämna mig nu?»

Hon låg stilla och orörlig med huvudet vilande mot hans axel och han lutade sin kind emot hennes. Fastän hon blev svaret skyldig, var det honom, som om han först nu utan återvändo hade funnit henne och hon åt honom överlämnat allt bestämmande och alla omsorger.

*


TJUGUÅTTONDE KAPITLET.



Det dröjde icke länge innan höststormarna förhärjade den lilla trädgårdstäppan ute på Djurgården och förvandlade den till en fuktig håla fylld med halvvissnade, gula löv, så att knappast några sparvar där kunde finna en behaglig viloplats och ännu mindre ett älskande par.

Emelie bekymrade sig dock föga om huru regn och storm huserade därute. Hon hade funnit en fristad, där hon i ensamhet kunde sammanträffa med sin älskade.

Genom hennes slutliga eftergift var hennes öde fullkomligt kastat i Arthur Bloomfields händer och han handlade med en mans fria omdöme. Han hade alltid sett kvinnor omkring sig omgivna av elegans och prakt, han gav henne dessa saker, emedan de syntes honom vara hennes köns och ungdoms rättigheter och emedan frikostighet i att giva var ett utmärkande drag i hans lynne.

Han ordnade hennes ställning kanske icke enligt en matronas fördomar eller så, som en filosofs stränghet måhända skulle gillat, men han var påverkad av en gentlemans impulser och sökte ge hennes tillvaro en trygghet, som återväckte hennes barnsliga förtröstan på att hon vunnit en varaktig lycka. Då han härtill hos henne fann både behag och snille, ansåg han det vara den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free