- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
200

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguåttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

enklaste och direktaste tjänst mot henne, då han lät hennes smak och böjelser få ha fritt spelrum.

När hon sedan, efter långa dagars ihärdigt studerande, gav honom del av sina framsteg, så glänste hans ögon lika mycket som hennes och dessa stunder av tankeutbyte över skilda ämnen voro för dem båda de ljuvaste de någonsin upplevat.

Så gick tiden glatt sin jämna gång. Det var liksom en paus hade inträtt i hennes liv, och fastän den innevarande stunden var henne nog, hindrade sällheten henne likväl icke från de gamla konstnärsdrömmarna.

»När jag proppat mitt huvud så fullt av vetande, som där kan få rum», sade hon en gång, »så vill jag till Paris, och sedan skall ni bli nöjd med mig, Arthur.»

»Jag skulle vilja se er som Julia eller Ofelia», svarade han...

»Läs lite högt för mig», bad hon, under det hon lutade sig tillbaka mot vilstolens höga karm.

Och han tog Sbakespeares skaldeverk, som låg på ett bord bredvid henne samt läste långa strofer, vid vilkas åhörande hon skakade sitt huvud.

»Jag förstår ett och annat ord av vad denna oförlikneliga Julia sagt», avbröt hon skrattande. »Men jag lär mig väl aldrig fullt fatta hennes glödande utgjutelser, om jag endast får höra dem på originalspråket. Ni finner mig säkert mycket inskränkt. »

»Jag finner er lika oförliknelig som Julia», sade han och sköt boken tillbaka på sin plats. »Men ni får inte jämt och ständigt längta bort, Emelie... Ni bör liksom jag vara nöjd med det flyende ögonblicket.»

»Tycker ni, att jag är otacksam?»

»Rysligt otacksam!»

Dylika skämtsamma tillvitelser å hans sida föranledde dem ofta att som uppsluppna ungdomar jaga varandra, tills de skrattande och flämtande sjönko ned sida vid sida för att återgå till det mindre ansträngande i att med stilla svärmeri beundra varandra.

Över deras sinne låg mycken naturlig munterhet och denna sympati drog dem allt närmare intill varandra. Alltjämt finnande samtalsämnen för att göra sällskapandet med varandra till de största ljuspunkterna i deras tillvaro, ägnade Emelie sig allt ivrigare åt studerandet av konst, och man såg det goda inflytandet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free