- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
204

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguåttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Du må tro, jag har många järn i elden», återtog hon, då Hanna skyndsamt gjorde sin toalett. »Jag har funderat ut något, som riktigt skall överraska Arthur... ser du den här nyckeln?»

»Jag är lyckligtvis inte blind.»

»Det är en hel historia med den...»

»Det låter intressant...»

»Skada att jag här vid lag inte kan motsvara din förväntan... det är helt enkelt på det viset, att Arthur har två ingångar till sin bostad, den ena är för hans vänner och bekanta, den andra för honom själv, i händelse han vill slippa undan deras enträgna eller olägliga besök.»

»Ja, sådana kunna våra vänner vara att man gärna vill undfly dem», inflickade Hanna gillande.

»För ett par dagar sedan tog jag den där befriande nyckeln ur hans ficka och lät göra ett avtryck... han vet naturligtvis inte ett ord härom, men nu kan jag osedd smyga mig in i hans rum.»

»Men varför i himlens namn!» utbrast Hanna, som ryggade tillbaka framför spegeln, där hon höll på att fästa upp sitt hår, varvid hon i häpenheten kom att sticka en nål djupt in i huvudsvålen. »Ämnar du spionera på honom?»

»Hör i stället på och gissa inga dumheter», avbröt Emelie skrattande. »Jag smyger mig helt enkelt till honom», fortfor hon livligt, »för att pryda hans skrivbord med blommor och där lägga ned mina presenter. Vare sig han är hemma eller borta, är hans arbetsrum ett fridlyst område, det har han sagt mig, och jag behöver inte vara rädd att bli överraskad.»

»Men om någon tjänare infinner sig och du blir blottställd för obehag.»

»Man kan köpa tystnad ...»

»I ditt ställe skulle jag inte vilja riskera något sådant...»

»Du ser alldeles ut som om du ämnade dig på en begravningsceremoni... vad inbillar du dig? Tror du inte, att jag tänkt på allt?»

Hanna hade lätt höjt sina ögonbryn samt såg en smula tvivelaktig ut.

»Den ende, som dristar sig in i arbetsrummet i närheten av sin husbondes viktiga papper, är en gammal betjänt, vilken ibland brukar komma till mig med brev från Arthur. Fastän jag föreställer mig, att han hör till det slags folk, som förr skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free