- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
208

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugunionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller sammanhang. Men snart började hon, om icke fatta vart ord, som yttrades, likväl någorlunda förstå dess betydelse.

»Det är på tiden», yttrade den gamle lorden på ett kort och avgörande sätt, »på tiden, att du lämnar denna ungdomsdårskap bakom dig. Må vara, att den där flickan förefaller dig på allt sätt älsklig, men ditt förhållande till henne är en förolämpning mot Georgiana Lidell.»

»Jag förstår inte i vad avseende»», inföll Arthurs röst, som var mera långdragen och likgiltig än vanligt.

»Förstår inte», avbröt pären häftigt. »Hennes far, lord Ravensworth, har gillat förbindelsen mellan våra familjer, och ni, Arthur, har själv inte visat er motvillig att välja lady Georgiana till maka.»

»Jag vet mig aldrig ha yttrat denna önskan...»

»Må så vara, men ni har aldrig sagt, att ni inte var böjd för detta giftermål.»

»I följd av min tystnad var jag övertygad om, att denna fråga skulle förfalla...»

Emelie vågade i denna stund knappast andas, där hon darrande tryckte händerna mot sitt bröst.

Hon frågade sig själv, om väl Arthur skulle övergiva henne och slutligen ingå på denna förbindelse, vilken hans far allt livligare började utmåla som en den mest avundsvärda såväl i avseende på rang som rikedom?

»Dessa fördelar ha inte något värde för mig», ljöd den älskades röst lugnande fram till henne och oron att förlora honom vek för några sekunder bort ur hennes själ.

»Och inte mitt omdöme heller», sade pären, »mitt omdöme och min önskan synes för er, Arthur, vara av intet värde.»

Det blev nu en paus, vilken åter avbröts av lord Benjamin, som med tillbakahållen rörelse fortfor: »Vid er ålder, min käre son, var jag redan lycklig familjefar... väl hade jag bakom mig ett något oroligt liv, men från den stund då nya plikter togo mig i anspråk, har jag vetat fullgöra dem. Jag hoppades, ni ville träda i mina fotspår samt visa er värdig den ställning, jag förstått att tillkämpa mig och min familj...»

»Jag hoppas, att jag varken nu eller framdeles skall visa mig ovärdig denna ställning...»

»I så fall lyssna till mina råd och min erfarenhet... bryt med det förgångna!... Vid er ålder hade jag redan fattat åsikter, dem tiden gjort allt allvarligare... som vän och far

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free