- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
209

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugunionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppmanar jag er Arthur att, medan tid ännu är, vända om och vandra på den rätta vägen. Om er mor ännu hade levat, skulle hon bättre än jag ha förstått att tala till ert hjärta, bättre förstått att hålla er fast vid er familj och de förpliktelser ni har gent emot upprätthållandet av er rang... En förbindelse med den unga aktrisen... er känsla... er kärlek till henne förblindar er, ni ser varken på våra gemensamma intressen eller aktar för gott att märka edra egna fördelar...»

»Min far, jag ber er!...»

»Nej, avbryt mig inte, Arthur!... Jag har föresatt mig att öppet tala till er, även om mina ord förefalla er sårande... jag måste säga er allt vad som ligger mig om hjärtat.»

Den gamle mannen hördes djupt hämta efter andan, för att nästan i samma ögonblick fortfara:

»Jag känner inte den flicka ni älskar, vill aldrig lära känna henne. Ni må i er dåraktiga passion sätta henne hur högt som helst, men hennes verkliga värde lämnar jag därhän. Om hon ägt någon känsla för det passande, huru kunde hon då låta denna fläck komma på sitt rykte?... Huru kunde hon ha panna till att öppet uppträda som er älskarinna... mottaga ert underhåll?...»

»Min far!...» Arthur hördes detta ögonblick häftigt resa sig upp, »om det vore någon annan än ni...»

»Jag vidblir att hon inte har något värde, då hon så kunnat smutskasta sig själv... så kunnat trampa egen heder under sina fötter...»

»Smutskastningen återfaller på mig... det är mina övertalningar, som kommit henne att trygga sig till mig...»

»Ja väl, den återfaller på er, Arthur!... Och det är just för att varna er som jag skyndat hit. I går fick jag reda på allt. Jag kom nämligen till att nämna för en vän om er tilltänkta förbindelse med lady Georgiana, och, i förmodan att jag kände till ett kärleksäventyr, som här i staden väckt ett visst uppseende, gjorde han en del häntydningar, som jag i min ovetenhet måste be honom förklara. Förklaringen gavs... jag erkänner att den kostade mig en sömnlös natt och jag har i dag, mitt under min verksamhet, inte kunnat jaga bort en tilltagande oro.»

»Denna dag är för övrigt full av bemärkelse», fortfor pären samt talade långsammare och mera betänksamt. »Full av bemärkelse för mig, ty den har givit mig en son och jag fann,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free