- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
222

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

synnerligen lyssnade till moderns anmärkning. »Nå ja, du vet bäst vad du härvidlag tål.»

»Och kanske», fortfor hon i tankarna, »kanske är det bättre att se henne levnadsglad och festklädd, än om hon här hemma skulle sitta grubblande i säck och aska.»

Det blev emellertid för Emelie ett alltmera rastlöst jäktande efter omväxling, och hängivande sig åt stundens yra, syntes hon icke bekymra sig om de allvarliga strävanden, som för kort tid sedan fängslat hennes håg. Benägen att leka bort sin dag, besvarade hon skämtsamt och gycklande de föreställningar Hanna stundom icke kunde avhålla sig ifrån, tills dessa blevo allt färre och slutligen alldeles upphörde.

Från en utflykt till Drottningholm återvände hon då en gång med tankspritt utseende, högre färg och nästan feberglänsande ögon. Han, som var främst bland alla, som, huru upphöjd han än var, ömmat för henne i bedrövelsen och, driven av sitt ädla hjärtas sympati med den lidande, talat hoppets och tröstens ord till henne i den stund, då hon, inför sig själv, kände sig utstött och förkastad — honom hade hon återsett och hans blick hade träffat henne som en förebråelse.

Levde hon väl för den konst, som skulle ersätta henne allt? Denna konst, som skulle vara henne ett stöd och en tröst i livets växlingar och strider.

Hon började åter bläddra i de skaldeverk, som hänförde henne, och fördjupade sig i läsning samt sade Hanna, att hon kände sig trött och uttråkad av oupphörliga fester och utflykter.

»Men du glömmer, att du bara är ung en gång», invände Hanna med ett forskande ögonkast, i det hon inom sig undrade, om någon väl ute i sällskapslivet kunde ha förnärmat Emelie, men hennes leende ansikte förjagade genast denna föreställning.

»Var inte elak!» skrattade den unga flickan. »Jag har visst inte avsvurit några nöjen, men detta är mitt högsta.» Hon visade på boken.

»Jag hade nära på börjat inbilla mig, att du slagit allt arbete ur hågen...»

»Nu skall du bli övertygad om motsatsen. Teatern, börjar snart... jag önskar man måtte ge mig en framstående roll...»

»Det får du allt vänta på... Så länge sådana storheter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free