Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som fruarna Torsslow, Eriksson och Frössling regera får du allt...»
»De måste vänja sig vid medregenter... min tid skall nog också komma!»
»Du är åtminstone inte utan tillförsikt...»
»Om jag förlorade den, vore det inte mycket bevänt med mig, fruktar jag... Nej jag är säker på, att jag en gång skall kunna prestera något dugligt!»
»Jag önskar, du kunde bibringa åskådarna samma övertygelse...»
»I att tilltro sig ligger makt... du är vådligt kitslig, Hanna!»
»Jag tror dig inte mer än jämt», svarade hon glättigt, i det hon alltjämt forskande betraktade Emelie.
»Att sitta som i en bur och grubbla över allt det tråkiga som hänt, skulle ju varit den största dumhet i världen», tänkte Hanna för sig själv, »Emelie behövde nog de där förströelserna, men det oaktat är jag nöjd över, att hon anser sig ha fått nog... att hon äntligen blivit sig själv igen.»
Men vad var orsaken till denna önskvärda förändring i tycke och smak?
Denna fråga var fortfarande höljd i ett visst dunkel och Hanna började undra, om väl denna förändring stod att söka i något, som berörde brytningen mellan den unga flickan och Arthur Bloomfield.
Hon hade sorgfälligt undvikit att inför Emelie beröra något, som angick det förflutna. På omvägar hade hon fått höra, att den unge lorden över sommaren begivit sig på resor och att han kanske en längre tid skulle slå sig ned på sina gods i Irland, där hon, i sitt stilla sinne, önskade, att han måtte stanna för alltid. Om icke fru Högqvist då och då framkastat några anmärkningar rörande dårskapen i att utan skäl draga sig tillbaka från en förbindelse, som medfört så goda framtidsutsikter, så var det för övrigt ingen, som talade om honom. Att bryta denna tystnad var icke någon lätt sak, tyckte Hanna, där hon tankspridd sysslade med sitt arbete, men hon ville gärna ha visshet, om han måhända väntades tillbaka från sina resor och om det var ett sammanträffande med honom som Emelie befarade, då hon nu drog sig tillbaka. Det var dock icke Hannas sak att gå diplomatiskt tillväga och hon framkastade därför helt å propos sin fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
