Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nästan tillintetgjord sjönk i den famn, som sträcktes emot henne och hon helt och hållet gick upp i den nya tillvaro, som han skapat åt henne.
Kärlekens leende bilder, dem hennes fantasi förut hade målat, voro matta i jämförelse mot de stunder av fröjd, då han dröjde i hennes närhet, och i hans frånvaro, när hon satt drömmande om honom, talade allt omkring henne om den frid, kring vilken guldet dragit en krets, som höll henne fri från varje obehag och höll förtalets tyngd ifrån henne.
Helt och hållet följande sin smak hängav hon sig åt studier, som förädlade hennes känslor, och allt vad som var nytt, sällsynt och praktfullt syntes finna sin väg till henne. I barndomen hade hon förstått konsten att drapera en gammal brokig schal, nu förstod hon att hölja sig med sammet och siden på ett sätt, som de gamla mästarnas tavlor i färgernas harmoni, veck och smidighet icke kunde överträffa.
På stadens promenader tilldrog sig hennes skönhet lika mycken beundran som på scenen. Eleganter, konstnärer och författare trängde sig omkring henne och det var en eftersträvad gunst att bli kallad som gäst till någon av de små supéer, hon emellanåt gav. Om också vinet flitigt rördes, voro gästernas kvickheter passande för ett fint öra. Samtalen, som ofta berörde artistiska ämnen, voro behagliga, ibland lekfulla, ibland allvarliga, men alltid ett samtal bland män, som visserligen äro obesvärade men ändå göra sig mödan att tala höviskt, medvetna att en kvinna är närvarande, som förstår att uppskatta denna höviskhet.
Med kännedom om alla nya elakheter, som äro i svang, och fulla av pikanta historier, berättade med godlynt ironi, voro dessa män angenäma sällskapsmänniskor, såsom världsmän av börd eller snillets adel vanligen äro, och kvick av naturen, fallen för skämt och satir, motstod Emelie den särdeles i hennes ställning stora frestelsen att vara elak och bitter, och hennes infall sårade aldrig. I det förtroliga umgänget hade hon mycken abandon, men utan ringaste självsvåld, och hennes skick var på en gång ädelt och elegant.[1] Då man såg henne i de aftoncirklar hon gav, var man frestad tro att herrarna samlats i hennes salonger för att uppvakta och hembära sin hyllning åt någon högättad dam av l’ancien régime.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
