- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
229

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skonsamhet, varmed man hade behandlat henne, skulle icke mera finnas till. Hon ville tävla med världens yppersta skådespelerskor!

Den utmaning, hon härmed kastade åt sig själv, upptog hon med fröjd. Världen och han skulle erkänna hennes framgång.

Hon ägde ihärdighet, mod och kraft, hon skulle förstå att övervinna alla svårigheter. Utan att längre betrakta sin spegelbild stod hon framför den några sekunder, orörlig. Över hennes allvarliga, ömma, stolta och begrundande ansikte spred sig en allt starkare rodnad. Barndomsdrömmar trängde sig på henne och hon tyckte sig åter bära fotsida dräkter och gammaldags smycken, medan hon hörde sig tolka skaldernas högstämda ord så, som de stora andarna tänkt sig att de borde tolkas, och med denna frånvarande blick som i brinnande feber tryckte hon händerna hårt mot sitt vidgade bröst.

»Ja, så skall, så måste det vara», viskade hon.

»Vad är det som skall vara så?»

»Ers kunglig höghet!» Icke utan förvirring hälsade hon kronprinsen, som med hastiga steg nalkades henne. »Man har naturligtvis sina små fantasier», tillade hon med ett plötsligt leende.

»Fantasier», svarade han, »som ni, att döma av edra egna ord, tyckes vara benägen att förverkliga...»

»Jag nekar inte», sade hon och tog plats på en låg länstol, mitt emot den han dragit nära kakelugnen, vars nyss nedbrända brasa gav ifrån sig små blåaktiga, hoppande lågor. »Det beror blott på, om fruarna Erikson, Torsslow och Frösslind taga avsked från scenen... om de gå bort, så blir det tillfälle för en och annan att få försöka sig...»

»Och utmärka sig...»

»Till och med det», inföll hon glättigt. »Mamsellerna Fischer och Westerdahl ha visserligen visat sig i flera roller men...»

»Ni ämnar göra dem rangen stridig, Emelie.»

»Inga vänner i spel, Ers kungl. höghet», inföll hon lekfullt. »Men innan jag i tävling bjuder dem spetsen, så...» hon avbröt sig och såg med en halft leende, halft frågande blick bort till prinsen.

»Så reser ni till Paris...»

»Ers kungl. höghet känner min gamla dyrkan för mamsell Mars...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free