- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
231

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet - Trettioandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

besjälas av skaldens anda för att genom sin viljas kraft framkalla glädje och sorg, under det man med åhörarna lustvandrar i diktens solbelysta nejder...»

Hennes läppar skälvde något, ett strålande skimmer lyste upp hennes drag, medan hon såg upp till honom en smula förlägen över att ha givit ord åt den hänförelse hon kände.

»Ifrån det jag var barn», återtog hon med en av den djupa sinnesrörelsen ännu beslöjad röst, »sedan jag var barn, har denna åtrå legat i mitt sinne... den har ömsom haft samma klarhet som ett bländande sken, ömsom varit i dunkel... nästan försvunnen ibland. I ett ögonblick av mitt liv tyckte jag, att elden hade slocknat... att allt var värdelöst, och jag själv förkastad... att det endast återstod för mig att slockna liksom allt. I den stunden talade ni till mig Ers kunglig höghet... ni talade och levnadsmodet återväcktes... Elden hade slocknat, men var inte helt och hållet förkolnad och hoppets vind blåste upp en ny flamma, som ni lärt mig vårda... det är Ers kunglig höghet jag har att tacka för att inspirationens makt ännu lever i min själ!...»

»Min egen Emelie!»

*


TRETTIOANDRA KAPITLET.



Emelie hade återkommit från Paris.

Hon hade företagit denna resa för att finna mera pikanta förströelser än dem, som här stodo henne till buds, sade man, och herrar kritici drogo upp ögonbrynen samt ryckte på axlarna, när man talade om konststudier, samt anmärkte torrt: att kungliga scenens storheter för alltid hade försvunnit.

Det var dock med ett visst nyfiket intresse man hade samlats i salongen för att se henne åter uppträda. I det första ögonblick hon visade sig, sågos dock nästan endast satiriska, likgiltiga ansikten, som med kvävd skrattlust betraktade henne, då hon synbart djupt upprörd med ohörbar stämma viskade fram en replik. Men denna upprördhet och osäkerhet varade endast en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free