Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt detta utföres med en rent tragisk hållning och hela skådespelerskans utseende tillkännager därvid på ett så överraskande sätt den inre förstöringens verkan på den lekamliga omklädnaden, vari dragen av oskuld och skönhet ännu tyckas bedja om förskoning, att dessa scener otvivelaktigt stå främst ibland alla dem, vari mamsell Högqvist ännu uppträtt uti den större genren, och svårligen torde kunna överträffas.»
Det var en av dessa många lovprisande recensioner Emelie denna morgon höll på att genomögna. Hon satt på en låg stol i närheten av ett fönster och på bordet bredvid henne voro en mängd brev hopade på en silverbricka och blott ett, med Frankrikes poststämpel, hade hon skyndat att bryta.
Det var en av dessa vinterdagar med halv skymning och gråaktig belysning, som den fladdrande brasan gav en varmare färgton, medan dess gulröda sken omfladdrade en Amor bland fönsternischens sidendraperier samt kom rummets matta förgyllningar här och där att glindra. Den violettfärgade sammetsdräkt, den unga konstnärinnan bar utan andra prydnader än några gamla spetsar, framhöll i sin enkla stilfullhet hennes skönhet i lika hög grad, som om hon burit en drottnings gyllene släp och diadem. Elden i kakelugnen brann med allt klarare sken, dess glöd strömmade över marmorguden, som tycktes småle av välbehag och doften av buketter i glas och porslinsvaser fyllde luften.
Emelie hade genomögnat tidningen. Dagens nyheter tycktes icke väcka hennes synnerliga intresse och de obrutna breven lockade ej heller hennes nyfikenhet. På hennes unga ansikte syntes i denna stund icke något spår av den sinnesrörelse, denna trötthet, denna nervösa oro, med vilket snillet betalar sin makt. Dessa spår av blekhet och lidande voro förbi med nattens sömn, som återväckt ungdomens förgängliga rosor.
Med ett något förstrött uttryck hade hon låtit tidningen sjunka i sitt sköte och obemärkt halka ned på golvet. Allmänhetens beundran skattade hon visserligen högt, men det var ett enskilt gillande, som hon skattade ännu högre. Vad skulle han väl säga om gårdagens representation? Skulle han gilla henne eller ha något att klandra?
Nej, hon ville inte längre plåga sig själv med dessa frågor! Och hon reste sig hastigt upp och gick ett par slag av och an, insög doften från någon blomstergrupp, ordnade några sidendraperier eller stannade framför dessa sina vittberömda étagèrer med deras tusen små fantasi- och lyxartiklar, dels presenter från gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
