Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Åh, jag besvarar inte alla de där breven», sade hon skrattande.
»Och ni tyckes inte heller vara nyfiken på dem...»
»Inte det ringaste... jag vet ungefärligen vad de innehålla... Det är dessa artigheter, detta smicker», fortfor hon och sträckte fram sin fina hand och rörde om de många kuverten, däribland ett och annat spred en svag parfym, »varmed världen i sin hyllning anser sig böra uppvakta oss skådespelerskor... Alla nästan av samma innehåll på ett och annat undantag när.»
»Och dessa undantag», inföll prinsen med något mörknad blick, »behandla säkerligen mera allvarliga känslor... känslor som äro en naturlig följd av den beundran ni väcker.»
»Mycket allvarliga känslor, Ers kunglig höghet, och de uttala därtill en stor beundran för mig... förutsatt, att jag inte alltför hårdnackat skulle sluta till min börs...»
Prinsens ansikte hade klarnat, och han inföll skrattande: »Ja, jag vet... ni har mer än en gång sagt mig, att det är angenämt att disponera rikedomar för att dela med er av dem...»
»Jag nekar inte... Livet har tämligen hårdhänt handskats med mig... det har givits en tid, då en ordentligt lagad middag hörde till undantagen och mina önskningar inte vågade sträcka sig så högt som till möjligheten att köpa några alnar band eller en ny klänning... därför fattar jag så väl vad dagliga bekymmer vill säga... vilket nog en och annan kan utan att praktiskt ha lärt sig det», hon såg härvid leende upp till prinsen, »en och annan, som endast av sitt eget ädla hjärta drives till hjälpsamhet... till följd härav vågar jag be Ers kunglig höghet intressera sig för en stackars sångerska, som för några år sedan hade hopp om att bli anställd vid operan. Genom en obotlig heshet har hon nu förlorat detta hopp, så mycket smärtsammare för henne, som hon endast ägnat sig åt sångkonsten och kanske en gång drömt sig kunna bli vår Malibran...
»Det är inte alla som få sina drömmar förverkligade», återtog Emelie livligt, »men jag, som härvidlag är nog lycklig att inte ha något övrigt att önska, kan djupt sentera hennes ställning... En verksamhet är nödvändig för att skingra det missmod, som tynger henne till jorden... Hon är inte helt och hållet obekant med pianospelning och...»
»Hon skall bli i tillfälle att bekymmerlöst ägna sig åt musikstudier», inföll prinsen. »Jag förmodar att er mening är, att hon bör ryckas upp ur sina grubblerier...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
