Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag hade annars tänkt», återtog Emelie, som stödde huvudet mot handen och alltjämt med ett tveksamt uttryck betraktade Hanna, »jag hade tänkt, eftersom han fortfor med sina dårskaper och det blir värre i stället för bättre, att det kanske vore nyttigast för honom, om han kom hit upp igen... men om han åter skulle råka ut för Lydia, så...»
»Det värsta är att var han än må vara, så råkar han ut för sig själv...»
»Så rikt begåvad och inte bättre förstå att taga vara på sig», klagade Emelie. »Vad i all världen skall man göra!»
»Låt honom vara där han är, åtminstone tills vidare... och störtar han sig i alltför stora trakasserier och svårigheter, så får du väl återigen ta honom under dina vingars skugga, men låt honom så länge som möjligt pröva på att hjälpa sig själv. För övrigt», tillade Hanna dröjande, »fastän mamma inte så lätt oroar sig för något, tror jag likväl, det är lugnast för henne, så länge han är ur vägen.»
»I så fall får han stanna där han är», utbrast Emelie livligt. »Hur är det med henne?»
»Klen som vanligt och...» gnatig som vanligt, höll hon på att tillägga, men hejdade sig, för att vid Emelies frågande blick tillägga: »ja, du vet, att hennes lynne inte alltid är det bästa.»
»Stackars mamma», sade Emelie med en så öm suck, som om hennes mor varit den bästa bland mödrar. »Jag följer hem med dig... kanske att jag under vägen kan finna på någon liten läckerhet, som hon tycker om.»
Och de båda systrarna skyndade till det hus vid Brända tomten, som Hanna envisades att bebo och där hon fortfarande genom ihärdigt arbete hade en tarvlig utkomst. »Här fann jag mitt oberoende och här vill jag dö», förklarade hon vid de övertalningar, man gjorde för att förmå henne söka en större bekvämlighet.
Vad fru Högqvist beträffar, så hade hon i fulla drag njutit av rikedomens förmåner och med ännu större stolthet än tillförene burit sitt huvud upprätt, men hennes krafts dagar voro snart räknade. Efter en häftig förkylning fick hon ett slaganfall, som medförde lamhet.
Inseende att äldsta dottern, som icke lät beveka sig till en ändring i sin levnadsordning, bättre än någon annan kunde ägna henne behövlig vård, var det fru Högqvist själv, som föreslog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
