- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
245

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Och liksom hon», inföll Emelie halvhögt, »har du kanske gjort ett val, som mera överensstämmer med ditt eget tycke?»

»Om så vore, tjänar det till ingenting, han är fattig... Står jag fast, så drar morbror sin hand från både mamma och mig... om det bara gällde mig själv...»

Maries stämma darrade av kvävda tårar.

»Jag fick inte stanna hemma, för där i närheten är han... till midsommar skall jag vara här, och ger jag vid den tiden inte efter, så sändes mamma till mig... Nog skall jag söka till att arbeta för oss båda, men vad? Sömnad betalar sig så lite och en plats i ett hushåll kan jag inte tänka på, lönen är så ringa och vem skulle väl vårda sig om mamma...»

»Lilla Mia, du har då råkat i ett riktigt svårt predikament...»

»Det har du rätt i och jag håller också ibland på att förlora modet... men så fort jag tänker på, att jag kanske borde ge efter, blir jag alldeles vimmelkantig... Det sista mamma sa’ mig var, att jag i denna fråga helt och hållet skall rätta mig efter mitt eget hjärta, så gjorde hon och ångrade sig aldrig... för sin del är hon nöjd, om vi få det aldrig så knappt, endast jag lovar att inte sörja bort mitt unga liv och... och därtill har jag sannerligen inte heller någon lust!»

»Men om din morbror har den ringaste ömhet för din mor», invände Emelie, »och det säger du han har, så låter han det nog inte komma så långt...»

»Han har sagt sitt ord och uttalat sin åsikt och därmed punkt.» Marie gjorde en liten nick samt fortfor livligt: »I det han en gång beslutar, låter han inte intala sig någon ändring... Från den stund mamma, mot hans vilja, gifte sig, övergav han henne och lämnade oss åt vårt öde. Endast det förfärliga i min mors blindhet och min brors dödsläger kunde förmå honom till försonlighet. Fattigdom och bekymmer bli troligtvis vår lott... men, bevare oss Gud, för att träffas av en så hemsk katastrof, som skulle kunna ha hans medlidande eller försonlighet till resultat!»

»Amen!... Jag håller med dig», ropade Emelie.

»Det enda han sätter värde på är penningen och en oberoende ställning», fullföljde Marie, i det hon drog djupt efter andan. »Han tycker, att jag i prosten Witte fått en aktad friare... att mitt giftermål med honom tryggar min framtid och sätter mig i tillfälle att försörja min mor... Morbror är rik,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free