- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
250

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riktigt klart, hur man bäst skall kunna arrangera vissa hjärteangelägenheter, men jag hoppas kunna skona din mor från sorgen att veta dig ’sörja bort ditt unga liv’.»

»Det var ju vid midsommartiden», återtog hon och kysste Maries kind, »vid midsommartiden, som du skulle ge ett bestämt svar? Gott... jag är då här tillbaka igen... Med det första, så fort det blir vår, reser jag till Paris... Var lugn för, att jag under tiden inte glömmer dina angelägenheter, och så fort något yppar sig, som kan gagna herr Adler, skall jag förstå att vara hans förespråkerska... Se så, krya nu på dig, Marie och ge inte efter en hårsmån!»

»Och du skulle då kunna...» Marie avbröt sig till hälften tvivlande, till hälften hoppfull.

»Jag hoppas det, jag... jag är i beröring med så mycket folk och... och min rekommendation gäller en smula ibland...»

Nu tog hoppfullheten hos Marie överhanden och för andra gången denna kväll kastade hon sig häftigt i Emelies famn.

»Och nu, min älskling, skall du få se något, som jag endast visar för en och annan av mina närmaste vänner... något, som du en gång själv blir stolt att få äga, men vad jag ej har rättighet...»

Hon drog nu Marie med sig och, skyndande genom flera rum, stötte hon upp en dörr. »Men kärlek», sade hon sakta, »denna kärlek är åt ingen förvägrad.»

Hon lyfte upp i sin famn en liten gosse, som med glädjerop kastat en dragkärra ifrån sig samt lutade sig leende över en vagga, vid vars sky av spetsar Marie upprörd sjunkit ned på knä, tätt framför en kerub, som häftigt fäktade med en skallra.[1]

*




[1] »Generaltulldirektören baron Gyllenhaal fick i uppdrag att uppfostra Emelie Högqvists båda söner. Den ene av dem blev officer i preussisk tjänst, den andre anställdes som tjänsteman vid svenska postkontoret i Hamburg, varifrån han begav sig till Kina.» ’Regnbågen’ av Ridderstad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free