- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
251

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiofjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TRETTIOFJÄRDE KAPITLET.



»Välkommen hem igen!»

»Vi ha stormat hit, utan att ge dig ro till att skaka bort resdammet!»

»Oförsynte!... På en rosenknopp fastnar inte något resdamm...»

»Det var en lycka för oss, att du kom igen, innan också vi gett oss på flykt till brunnar och bad...»

»Vart ämnar du dig i sommar, Emelie?... Resa hit och dit?... Ja, det ger omväxling och var ett gott påfund... jag ångrar nästan att jag beslutat mig för att slå mig ned i Medevi...»

Så där ungefärligen pratade man omkring Emelie, som man denna förmiddag skyndat att uppvakta, i det ryktet blixtsnabbt förkunnat, att hon återvänt från sin utländska resa.

»Nå, fick du din önskan uppfylld, Emelie?» frågade fru Frösslind, som ehuru något till åren, var till lynnet sprittande glad och i enskilda livet samma intagande Cendrillon, som den, vilken en gång i så hög grad från scenen hänryckt sin publik.

»Vem kan betvivla», inföll lyriska scenens primo amoroso, »att Emelie kan önska något som ej blir uppfyllt!»

»Sjung då en sång för oss, Sällström!»

»Bra Emelie», skrattade fru Frösslind. »Jag bad honom i går sjunga för mig, men han skyllde på att han var hes som en korp.»

Han har rätt, det skulle bara bli ugglelåt... vår store don Juan har troligtvis förkylt sig under någon nattlig serenad... men om damerna vilja åtnöja sig med lite instrumental musik?...» Van Boom bugade sig djupt och närmade sig pianot, där han mästerligt föredrog några Schubertsånger och Henselts oöverträffliga: »Si oiseau j’étais.»

»Inte alla mina önskningar bli således uppfyllda», sade Emelie, då van Boom reste sig upp, »men den du menar», här vände hon sig till fru Frösslind, »kom likväl lyckligtvis i uppfyllelse... Jag har verkligen gjort bekantskap med mamsell Mars, och vad ännu bättre är, jag har i henne funnit en vän... vi ha redan börjat korrespondera med varandra.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free