Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiofjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i livet skulle slå särdeles an... Säga vad man vill, så behöver fantasien underhjälpas...»
»Men utom allt effektsökeri i toalettväg, så är du...»
»Vacker, intagande och så vidare», avbröt Emelie glättigt. »Allt det där känner jag nog till, men det skadar inte, om jag söker hjälpa upp det hela... ja, allt är gott och väl så länge ungdomsfägringen varar... men sedan?» Hennes blickar sänktes för några sekunder och det låg ett smärtfullt drag över hennes läppar. »Jag tänker mången gång bortom denna tid», fortfor hon allvarligt, »och allt blir då för mig som ett mörkt kaos...» hon gjorde en rörelse, som om en rysning genomfarit henne. »Nå ja, det är som det är... men, du ser alldeles förskrämd ut, lilla Mia... har jag gjort dig rädd för att bli gammal och grå?» tillade hon skrattande. »Var lugn, när du blir en medelålders matrona, har livet säkert ännu för dig både stora och rena fröjder... och vem vet... kanske jag också blir besparad från en mängd tråkigheter och sorger...»
»Jag hoppas det, Emelie, måtte vi skonas!»
»Det finnes endast ett sätt för mig...» hon drog en lätt suck och såg Marie djupt in i ögonen.
»Vagnen står för dörren», anmälde betjänten.
»Friska luften skall göra mig gott», återtog hon. »Jag har i dag en viss svårighet för att andas... Nå, vart skola vi ställa kosan? Vad säger du om Haga?»
»Där har jag inte varit en enda gång i sommar, genom roddbåtarna ligger Djurgården liksom mera i vägen... Jag tror knappast, jag varit åt den här trakten, sedan vi tillsammans tågade hit ut.»
»Inte jag heller... jag menar i Hagaparken, fastän jag ofta färdats Norrtullsgatan framåt... jag har vanligtvis hamnat på Stallmästargården och i min grönaste ungdom någon gång på Norrbacka.»
»De långa trädgårdsstaketerna ha något minskats, här har blivit mera bebyggt», anmärkte Marie, som med intresse såg sig omkring.
»Kommer du ihåg vilken högtid det var för oss, då din mor packade in våra smörgåsar i matkorgen?... De där muntra utflykterna bildade små epoker i vårt liv... Vill du som jag, så låta vi vagnen hålla utanför grindarna och sedan kunna vi bäst vi behaga ströva omkring?»
De hoppade lätt ur landån och skyndade hastigt framåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
