- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
257

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiofjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Emelie svarade icke, hennes ögon hade fått ett allt allvarligare och tankfullare uttryck.

»Förr var det bättre för oss... då fick jag spela på mången danstillställning och lottdragning, som Stockholmsflickorna ställde till, men ’blinda Calle’ är utsliten som en gammal åkarekamp», fortfor han bittert, »och ingen vill...»

»Det faller mig något in», avbröt Emelie med ett plötsligt leende, i det hon lade sin hand på hans arm, »hör på, Calle, säg mig uppriktigt, om det skulle vara till fördel, i händelse någon spelade för er en och annan trevlig bit, tills ni lärde er den... riktigt moderna valser och galopper?»

»Åh Herre Gud, visst skulle det vara bra», inföll han med livat ansikte. »Men det låter nog inte utföra sig.»

»Det gör det visst, annars hade jag inte nämnt det... Ni skall i morgon låta leda er till Pallinska huset vid Gustav Adolfs torg ...»

»Jag behöver inte låta leda mig... jag finner vägen var som helst», inföll han icke utan en viss stolthet. »Här i Stockholm är jag barnfödd och jag såg dagen, tills jag var på mitt femtonde år... jag miste synen genom ett vådaskott... det var far min, som sköt... Gud vare hans själ nådig!... Ursäkta lilla mamsell», Calle drog åter fram den rutiga näsduken och for med den över pannan, »här står jag och pratar en hop skräp i stället för att höra på.»

»I morgon förmiddag vid elvatiden så skall ni som sagt komma till Pallinska huset», återtog Emelie, »och där skall ni fråga efter mamsell Högqvist, och jag lovar då spela litet dansmusik för er, tills ni kan ta efter vad ni hört... är ni nöjd med det?»

»Om jag är nöjd!» Calles ansikte blev betydligt bredare än det var långt.

»Och så skall ni snart kunna tjusa till Stockholmsflickorna med något nytt!»

»Och pengar ska’ regna in i fickorna på mig... Men förlåt!... Jag förstår nog att lilla mamsell bara har roat sig med att lova det där...»

»Åh nej, Calle, så elak är jag inte... Ni har en gång i tiden skaffat mig en riktigt glad stund, som jag nu i tankarna liksom left om igen... Den ena tjänsten är den andra värd.»

Med högre färg på kinderna och leende blickar skyndade Emelie bort, i det hon drog Marie med sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free