- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
258

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiofjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Det är skada, att jag inte kan vara med på den där musikunderhållningen», sade Marie leende, då de få ögonblick härefter sutto i vagnen.

»Gratulera dig kanske hellre!... Men den stackarn såg så nöjd ut, att jag nästan delar hans känsla.»

»Ju mer jag lär att känna dig, Emelie, desto mer blir du mig kär.»

»Det låter höra sig!... Och nu, har du lust att följa med, så bege vi oss direkt till mamma? Jag var hos henne i går kväll», fortfor Emelie, »och jag tyckte, hon var mycket klen...»

»Hon förefaller svagare för var gång man ser henne...»

»Du har varit bra snäll, Marie, som under min bortovaro tittat till henne någon gång...»

»Vi ha haft så mycket att språka med varandra... isynnerhet har hon intresserat sig för mamma...»

»Här äro vi nu», sade Emelie, då hon jämte Marie få minuter härefter inträdde i de gammaldags rummen, som alltjämt voro behållna i samma enkla skick som då hon själv vistades där. »Vi ha inte ätit någon middag», fortfor hon, nästan i samma andedrag, »och ha gjort en lång promenad... skogsluften har gjort oss hungriga som vargar...»

»Är det våldgästning, så få ni ta vad som finns... kaffe och smörgåsar!...»

»Det är så likt Hanna», muttrade fru Högqvist, där hon satt kringbäddad i en vilstol, »hon vill aldrig göra sig det ringaste besvär...»

»Vi äro storligen belåtna... En sådan här utflykt göra vi snart om igen... inte sant, Marie?... Först åkte vi till Haga och sedan...»

»Det vore bättre du tänkte på din gamla mor och toge henne ut med dig, Emelie, men så är det, när man uppoffrat och försakat allt för sina barn, får man bara otack till lön...»

»Visst skall mamma komma ut... jag vill dagligen hämta med vagn», inföll Emelie, »och när jag var borta, hade jag ju ställt om...»

»Ja, ja, men jag inbillar mig ändå, att du är rätt belåten med, att jag inte tagit ditt anbud i anspråk och någon hämtning behöver du inte heller besvära dig med... jag är bäst ur vägen, om jag sitter där jag sitter...»

»Snälla mamma», sade Emelie bönfallande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free