- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
259

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiofjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»När hon har det humöret, är det bäst att låtsa som det regnar», viskade Hanna till Marie, som hjälpte henne att duka fram den enkla anrättningen. »Emelie pjoskar för mycket med henne...»

»Mitt herrskap, det är serverat!» fortfor hon leende och satte en blankpolerad kaffepanna på bordet.

»Det här är ju riktigt lukulliskt», inföll Emelie, »inte på lång tid har något smakat mig så bra... jag vet ingenting så hemtrevligt som en sådan här liten kopparpanna.»

»Åh ja», sade fru Högqvist mellan tänderna. »I en fattigstuga är det bra nog... inte alla få bo som i slott eller ha serviser av silver...»

Hanna kastade en snabb och ormlik blick omkring sig. Emelie och Marie skämtade och persvaderade varandra borta vid bordet, utan att synas ha lagt märke till fru Högqvists lilla inkast, men som Hanna kanske inte fann det rådligt att ge modern tid till flera sarkasmer i samma stil, sade hon avledande: »Jag kan hälsa från fru Moberg... jag har glömt att nämna, tror jag, det jag i dag träffade henne på torget och...»

»Det är klart, du glömmer allt vad som kan roa mig...»

»Jag vet inte om det precis kan roa mamma att höra något från henne», sade Hanna glad över att mot sig själv ha vänt moderns dåliga humör. »Det var åtminstone inte något roligt hon hade att förkunna... hon var alldeles otröstlig över gubbens död...»

»Naturligtvis, hon har nu ingen att gräla med...»

»För resten hade hon stor brådska, ty hon var ute för att beställa ett kors till graven...»

»Han hade kors nog av henne medan han levde... nu tycker jag hon borde låta honom vara i fred... Drag dynorna bättre till rätta, Hanna... mitt huvud är så tungt som en sten... Åh, så förskräckligt att sitta så här som fastspikad... det finns ingen, som är träffad av en sådan olycka som jag!...»

»Åh jo, lika svår och för den behöver man inte söka långt... tänk på fru Werner...»

»Ja, stackare, jag tänker ofta på henne... hon har det nog inte för trevligt, hon heller!... Jag tycker hur plågad hon måtte vara över att vistas hos en despot till bror, som helt och hållet kommenderar henne, hon, som så gärna ville styra andra...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free