Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiofjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemgift till dig... Jag hoppas, du må bli lycklig och att din mor som sagt skall besparas från sorgen att se dig tråna bort... Nej, gråt inte Marie!... För den väntjänst jag gör er, fordrar jag å er sida ett stort offer... du måste någon gång lämna ditt lugna hem för att på ett par dagar vara hos mig — endast mot detta villkor, förstår du...»
»Jag förstår endast, att alla vänskapsbevis å vår sida aldrig kunna gottgöra vår erkänsla.»
»Avgjort således, att du kommer!»
»Och du till mig!»
De båda unga flickorna betraktade varandra med strålande ögon.
»Vad säger du», återtog Emelie, »om du skulle överraska din kära morbror med ett besök?.... Reser du i övermorgon, så inträffar du på ort och ställe själva midsommaraftonen... Din mor är nog orolig, innan hon får se dig...»
»Men han har ju förbjudit mig att komma och därför så... ja, jag vet verkligen inte... inte om jag mot hans önskan vågar visa mig för honom... det är nog bäst jag först skriver...»
»Då går du miste om att se hur han ser ut, när han märker att det är han, som måste foga sig efter dina arrangemang, och inte du efter hans...»
»Jag är inte nyfiken...» Marie skakade sitt täcka huvud.
»Enligt den föreställning jag har om honom», inföll Emelie, »så kvittar personen honom lika, endast ändamålet — ett sorgfritt dagligt bröd är vunnet... Med kontraktet i din hand blir du, efter första stormen, oändligt välkommen...»
»Om han tillåter mig få visa det viktiga dokumentet, men stormen kan bli en orkan, som... Jag är nog den, som eljest kan stå på mig», avbröt hon sig på det något tvärsäkra sätt, varmed hon ofta talade, »men när han börjar, hör han inte på någon annan än sig själv... Det skulle som sagt för mammas skull vara mer än önskligt, om jag kom, ju förr ju hellre, ty hon är naturligtvis i en dödlig oro, och därför så», tillade hon bedjande, »du har gjort så mycket för mig... om du ville... om du kunde... eftersom du ändå i sommar tänkt resa hit och dit... att du då gjorde din första utflykt tillsammans med mig...»
»Ditt förslag låter verkligen inbjudande», skrattade Emelie, »i synnerhet måtte vårt första mottagande bli särdeles angenämt... Icke förty, så är överraskningen i min smak», fortfor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
