Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Trettiofjärde kapitlet
- Trettiofemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon efter några sekunders besinnande. »Det skall bli intressant att se, om jag kan hjälpa till att skaffa dig gehör.»
»Då kan du göra underverk...»
Emelie gav henne ett leende till svar. »Jag kan så väl», återtog hon efter en liten tystnad, »jag kan så väl sätta mig in i fru Werners bekymmer, då hon nu anser dig och sig själv nästan vara så gott som förskjutna, och hennes glädje sedan, när hon märker att allt blir gott och väl... Nej, hon måste lugnas... för din mors skull utsätter jag mig således att komma som objuden gäst!»
*
TRETTIOFEMTE KAPITLET.
»Är mamsell Högqvist hemma, så var god och anmäl mig?...»
Den talande hade stigit in i tamburen och beredde sig att inträda. Det låg under detta ett småleende på hans läppar. Kanske tänkte han på med vilket nöje han åtagit sig att uträtta ett uppdrag, som, ehuru det icke var på konstnärinnans mottagningsdag, dock möjligtvis gav honom tillfälle att få språka några ögonblick med henne. Kanske for i denna stund genom hans huvud vad han sedan skrev: om »denna scenens allmänt tillbedda drottning... till en del la Valière, en del Marie de l’Orme och en del, den bästa, hon själv, ty det var två stora krafter, som inom henne alltid tävlade med, men aldrig kunde överträffa varandra, och det var hjärtat och snillet. Också slöto de i tid ett oupplösligt förbund att alltid troget följas åt och lika verksamt bistå varandra.» Möjligtvis tänkte han härpå, ty hans ögon hade ett nästan inspirerat uttryck.
I detsamma han lade handen på låset, öppnades salsdörren och en ung officer med de näpnaste svarta mustascher och mössa på huvudet trädde ut emot honom.
Några sekunder stodo de på detta sätt öga mot öga, var för sig icke utan en viss överraskning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:20:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/emelie/0263.html
