- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
269

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiofemte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

huru din syster kommer att få det... Jag är säker på, att det skall muntra Hanna att höra oss språka om våra gemensamma äventyr i landsorten... Inga invändningar... jag försäkrar att min syster blir förtjust över att få styra och ställa för...»

»Ack ja, Emelie, om det bara går an!... Jag vet inte hur jag nog skall kunna tacka dig!... Kommer du ihåg huru roligt vi hade tillsammans», återtog Malla med detta omslag i sinnesstämning, som hörde till hennes lynne, och nu skrattade hon lika hjärtligt som hon förut fällt tårar av oro och smärta, »kommer du ihåg Rosalinda Blom och hennes triumfer?... Hon har ännu inte dragit sig tillbaka från dem, fastän hon redan länge tillhört det gamla gardet... sin största triumfroll spelade hon likväl nyss, då hon stod brud... i våras gifte hon sig med Hartman...»

»Nej, vad säger du!... Och gubben Malm...»

»Han är densamma som alltid...»

»Nu Malla», återtog Emelie, som från soffan lyft upp den sovande gossen och, innan hon lade honom ifrån sig, kysste hans små kalla händer. »Nu får du inte tänka på att alltför snart ge dig åstad... mitt i vintern, det vore att ta livet av den här lilla varelsen...»

»Om jag far med diligensen och sveper om honom väl...»

»Du måste vänta tills det blir vår... du måste få färg på kinderna, få litet mera hull... du måste bli intagande, så att du kan rivalisera med Rosalinda Hartman...»

»Så högt vågar jag inte tänka...»

»Du måste... utan tillförsikt går det inte att vara konstnär... den är lika behövlig som jorden för plantan», tillade hon muntert. »Självtilliten är den jordmån, vari konsten skjuter nya skott... Med friskt mod måste du infinna dig hos hovsektern och...»

»Om jag inte kommer nu, som det är bestämt, så kanske det inte framdeles finns någon plats för mig...»

»Jag vill skriva till honom», inföll Emelie, »och han har alltid visat sig särdeles tillmötesgående... Avgjort således att du väntar, om inte tills det blir sol och sommardag, så åtminstone tills du får mera solsken i ditt lynne...»

Dörren till förstugan hade öppnats bakom dem och på tröskeln hade stannat en flicka, som i de blåfrusna händerna bar en liten bleckflaska full med mjölk. Det runda barnsliga ansiktet vände sig mot Emelie och hennes klara blå ögon hade ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free