Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiosjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Prygel!... skona mig!»
»Minst ett dussin östindiska näsdukar blir straffet...»[1]
»Huldgudinna!... jag känner mig rörd, att du just gissat min smak... Men vad var det för äventyr som du och Blanche...»
»Det säger jag inte...»
»Jag respekterar din hemlighet... den får jag nog inte dela...»
»På inga villkor!» Hon fladdrade från honom lätt som en vingad och glänsande fjäril samt skyndade bort till en äldre man med snövitt hår och distingerat utseende, som, sedan hon lämnat Marie Adler, hade närmat sig henne, och nu samspråkade de livligt med varandra, då den unga frun icke dolde för honom, att det var Emelie, hon hade att tacka för hela sin välfärd, sin närvarande och framtida lycka.
»Jag vet inte», sade Emelie vänd till den åldrige mannen, »hur jag nog skall kunna tacka baron Brinkman för den artiga uppmärksamheten att i afton hedra mig med ett besök», det låg en rörd tacksamhet i den blick, varmed hon nu såg upp till honom, och ett ridderligt galanteri i det sätt, varmed han, på gammaldags manér, vördnadsfullt förde hennes hand till sina läppar. »Jag har kommit», svarade han förbindligt, »för att utbe mig en gunst. Någon dag i nästa vecka, som jag närmare tillåter mig få bestämma, måste ni lova att komma till mig på en dejeuner... Jag har egentligen gjort mig till en regel att föra det mest indragna levnadssätt, men jag kan inte motstå frestelsen att söka förmå er finna trevnad i vårt umgängesliv... den beundran och hänförelse ni väcker bör inte helt och hållet stanna inom teatersalongen.»
Över Emelies ansikte jagade purpurflammor. Skulle hennes drömda åtrå tillfredsställas?
Hon fann icke ett ord till svar, men hennes tårfulla ögon tolkade hennes känslor, och den rena glädje, som strålade ur hennes ögon, kunde aldrig förglömmas av honom, denne utmärkte och fördomsfrie kännare av snille och smak.»[2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
