- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
283

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioåttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den största paviljongen, var det romantiska i ställets läge särdeles inbjudande.

Här flyttade hon ut tidigt på våren för att därifrån resa till någon brunns- eller badanstalt och återvände sedan dit samt dröjde där så långt ut på hösten som möjligt.

Men denna sommar hade hon icke varit på resor.

»Hur mycket jag än flackar omkring och medicinerar, blir jag ändå inte bättre», sade hon till Marie Adler, medan de båda, i en vitmålad och förgylld båt, icke olik en snäcka, sakta gungade fram på vågen. »Du är ju riktigt duktig till att föra åror...»

»Jag skulle tro det!» skrattade den unga frun. »När Bengt är ute och skjuter änder, är det jag som ror honom...»

»Jag har riktiga samvetskval över, att jag emellanåt rövar dig bort från man och barn...»

»Vad Bengt beträffar, så skadar det inte alls att han emellanåt får längta efter mig», inföll Marie med ett skälmskt leende. »Du kan inte tro så rart det är, när jag kommer tillbaka... att inte se varandra på ett par veckor friskar bara upp kärleken... och barnen äro i gott förvar hos mamma. Hon är duktig nu, och då hon är utan bekymmer, har hon försvarligt lagt på gumhullet... Min äldste, Fritz, är hennes gunstling. Hon vill inte alls höra talas om att han är lik Bengt, utan hon far med händerna över hans runda ansikte och bedyrar, att han drag för drag liknar hennes bortgångne älskling... och Emelie, din guddotter, är naturligtvis dig upp i dagen... hon skulle bara se hennes lilla mopsansikte, nej, det är en likhet, som du nog kommer att undanbe dig... Gud välsigne emellertid min rara flicka!... hon är min käraste... Det är bara mamma och jag, som ha var sin favorit... det är så likt fruntimmer att på det där sättet ge luft åt sin nyckfullhet, säger Bengt, och för att visa, att han är en rättrådig man, avgudar han dem båda och skämmer försvarligt bort dem.»

Emelie lyssnade med glad blick, medan hon kanske frågade sig, om väl konstnärsskapets glans och ävlan kunde ersätta ett fridfullt hems stilla lycka? Om hon frågade sig detta, så gav hon sig med en lätt nickning på huvudet troligtvis ett jakande svar. »Om jag skulle kunna leva om igen», sade hon dröjande, »så skulle jag kanske inte vara fullt så svag och dåraktig som jag varit, men jag skulle välja konstnärsbanan... den är inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free