- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
294

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettionionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stannade framför Marie, var det med ett undergivet smärtfullt uttryck, hon halvhögt sade: »Man har ibland svårt för att övervinna sig själv...»

Hon hade åter sjunkit ned på den plats hon nyss lämnat och lutande sitt huvud tankfullt mot handen fortfor hon:

»Jag vill inför dig, Marie, varken göra mig bättre eller sämre än jag är... i mina tankar har jag nyss varit så obarmhärtig, att jag känt mig frestad att inte bry mig om... jag menar att handla så som om detta brev aldrig kommit mig tillhanda... varken detta eller framdeles vad som än kunde komma från samma håll.»

»Det var oriktigt och oädelt, jag vet nog det», fortfor hon livligt. »Men hur skulle jag våga hoppas att en gång vinna förlåtelse för min synd, om jag inte själv kunde vara överseende... om jag inte kunde ursäkta och tillgiva... jag, som mer än de flesta, behöver den Allgodes förbarmande...»

Hon talade halvhögt och med skälvande läppar, medan hennes ögon fylldes av tårar: »Ack Marie, det är inte första gången, jag gråter över mig själv!»

De sutto tysta en stund, hand i hand.

»Och vad är det då, som du övervunnit... kan du inte förtro det till mig?»

»Kommer du ihåg den tid vi voro tillsammans hos Selinders?» frågade Emelie. »Du var där inte många månader och var ännu så liten då... den äldsta bland oss var en flicka på en tolv, tretton år... hon hette Lydia...»

»Skulle jag inte komma ihåg henne... hon som ständigt var så avundsjuk på dig och som sökte spela dig alla möjliga spratt... åh, den där elaka ungen, kommer jag nog ihåg!...»

»Det är hon som har skrivit till mig...»

»Och du ville således inte nu veta av henne, för att hon en gång i tiden gömde dina kängor, knuffade dig och drog dig i håret, var hon kom åt?» Det sköt fram ett litet leende ur Maries ögon. »Jag trodde sannerligen inte du var så där långsint...»

»Det där har jag naturligtvis länge sedan glömt... du kan väl förstå att det är något annat.»

Emelie lutade sig tillbaka mot stolens höga ryggstöd och med ett litet matt och ångerfullt uttryck fortfor hon: »Åh nej, det är naturligtvis andra tilldragelser... Ser du, vi träffades här uppe några månader efter det jag lämnat landsortsteatern,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free