- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
302

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrtionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Återgivandet av de där stora rollerna ta allt på krafterna», hade Marie då ofta sagt. Men Emelie hade som svar blott leende skakat sitt huvud och följande morgon vaknat med nya rosor på kinderna och ny livfull glädje.

Nu återigen vilade hon från allt sceniskt arbete, och likväl återvände ej rosorna. Men Marie gjorde icke vidare några frågor, fastän hon mer än en gång var benägen, då hon observerade detta eteriska uttryck, att harmfullt utbrista: »du är alltför överdrivet känslig och ömtålig!» Och sedan kunde hon muttra långa haranger om ’gemena nerver’ och ’oförskämt folk’, ty det var icke tu tal om att det var efter besöket hos Lydia, som denna nedslagenhet hade inträffat.

Vid Maries ankomst till Framnäs hade dock Emelie redan visat anlag för en viss oro och otålighet, som likväl småningom hade försvunnit. Den lilla välmenande frun föresatte sig därför att ej lämna sin väninna, förrän hennes lynne blev någorlunda lugnt igen. Till följd av denna bestämda föresats skrev hon ett brev till sin herre och man, i vilket hon redogjorde för orsaken till den fördröjda hemresan, och medan hon väntade på välvilligt samtycke, sökte hon på allt sätt skingra Emelies grubblerier. Att så mycket som möjligt föra hennes tankar från vissa ömtåliga ämnen blev Maries uppgift. Aldrig har någon i en mera välmenande avsikt kunnat utveckla en större list än den unga frun, där hon nu med den oskyldigaste min i världen förde samtalet på Emelies konstnärliga triumfer. Genom sina frågor föranledde hon henne att utveckla åsikter om skaldernas stora skapelser och hennes uppfattning av den framställda karaktären. En intresserad åhörarinna, som hon verkligen var, väckte hon hos Emelie inspirationens eld, vars klara flamma, åtminstone för stunden, kom jordlivets mörka skuggor att försvinna.

Det var dock icke uteslutande i diktens värld, som de båda unga kvinnornas samtal rörde sig. Även en intressant verklighet fick sin beskärda del, och den italienska resa, Emelie föregående år hade företagit, framkallade med en mängd små lustiga episoder en munterhet, som mer än en gång föranledde henne att hämta sin dagbok. För bättre hågkomsts skull bläddrade hon i dessa minnesblad och sedan gjorde hon utförliga och förtjusande skildringar över det hon sett och upplevat.

»Från Rom hade jag svårast för att slita mig», sade hon och beskrev de tusentals förströelser, hon där bevistat, den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free