- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
307

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrtioförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utbildas hos oss. Att hon är ung och vacker är en förmån för rôlen, men hennes egendomliga förtjänst är att hon så riktigt och fullkomligt uppfattat den.»[1]

Och Nicander sjöng:[2]

Johanna träder ur sin faders hydda,
när krigstrumpeten ljuder, skarp och vild.
Hon drager ut, att land och konung skydda
med hjälm och pansar och Madonnans bild.
Hon ordnar striden. Hjältar lagerprydda,
för Jungfrun digna. Hon, så skön, så mild,
försonar furstar, eldar landets söner;
hon för sin kung till Reims och honom kröner.

Den bittra kalken snart Johanna smakar
och kval och bojor bli dess segrars lön;
men än hon lever... hon sin boja skakar,
och kedjan brister för Johannas bön.
Sist räddar hon sin kung. Än segern vakar
kring hennes bår; där vilar hon så skön.
Det frälsta folket gråter sin Johanna;
men himlens änglar sjunga: Hosianna.

Allt detta har du gjort — du är Johanna;
din fana du av Frälsar’ns moder fick.
En barnslig oskuld strålar på din panna,
och himlens seger blommar i din blick.
Ack! ofta under ekens skugga stanna,
och kraft och mod ur diktens källa drick!
Håll trogen vakt vid ljusets tempelflamma!
Bliv mer, bliv större, men ändå densamma!

När re’n kring fosterlandets berg och dalar,
ditt friska rykte som en ljungeld går,
och då i kojor och i festens salar
ditt namn av tusen läppar hyllning får, —
hör ock det enkla ord, som skalden talar,
fast litet eller intet det förmår.
Bland dem, som hylla dig och dig belöna,
han vill med sångens liljekrans dig kröna.

Hell, Jungfru! Hell! Gå framåt, skörda ära
med konstens vigda fana i din hand!
»Bliv enkel som du är!»... det är en lära,
som ljuder till dig från ett bättre land.
Blott den kan himlens Oriflamma bära,
som löser sig ur stoftets tunga band.
Hell, Jungfru, hell! Flyg ut på segerns vingar!
Hör! Folket jublar och trumpeten klingar.



[1] Emelie Högqvist. ’Minnesord’.
[2] Emelie Högqvist. ’Minnesord’.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free