- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
314

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrtioandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ni har blivit präst, Lars», tillade hon med en blick på hans svarta dräkt.

»Och ni en stor prästinna i konstens tempel...»

»Har åtminstone försökt att bli det... men då mitt mål måhända ligger bakom mig, så går ni framtiden till mötes... Och, jag har visst inte glömt er, Larifari», tillade hon med ett av sina ljuva leenden. »Ni författar... ni är poet... Jag kommer ihåg», tillade hon muntert, »huru ni improviserade den gången vi fallit i sjön...»

»Jag försöker mig ännu med lite rimsmideri», inföll han och besvarade hennes leende.

»I den glada överraskningen att se er», återtog hon, glömmer jag alldeles att presentera för er min barndomsvän: fru Adler... Men nu måste ni följa med mig hem...»

»Jag var verkligen på väg till er... jag hade nog sport, att ni inte tar emot några besök, men jag ville åtminstone, vid er dörr, lämna mitt kort.»

»Har inte min lilla paviljong ett vackert läge», återtog hon, »och vad tycker ni om min blomsteranläggning?... Den är min stolthet... men rosenbuskarna stå endast i knopp; när de blomma, är jag, om Gud vill, långt härifrån... Vad påminner de här rabatterna er om?... Åh, jag har tänkt så mycket på er mors trädgård... det var mig så kärt att söka till att göra en liten efterliknelse...»

»Av förebilden fruktar jag det nu inte finns mycket kvar... hon, som ordnade hemmet är borta...» Han såg med en rörd blick bort till rosenbuskarna... »Det gamla hemmet finns inte mer.»

»Allt vad som är kärt, skövlas... det är så vanligt», sade hon.

De gingo en stund tysta bredvid varandra. Sommarens klara solsken strömmade över dem mellan grenarna. Brunnsvikens blåaktiga vattenspegel krusade sig lätt och vaggade ohörbart mot stranden och i närheten av dem kretsade några småfåglar i sin glada lek att bygga bo. Han följde dem med ögonen, i det han sade:

»Men jag har lyckats finna ett annat hem... mitt eget», tillade han leende. »Jag är gift och familjefar...»

»Så tiderna ändras... Lars, jag har svårt för att glömma det gamla... jag har svårt för att fatta de ändringar som inträffat under den tid, som varit sedan vi sågo varandra sist.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free