- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
315

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrtioandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och nu började båda det gamla vanliga; »kommer ni ihåg?» och »kommer ni ihåg?» som är så oskiljaktigt från personer, vilka icke träffat varandra på åratal, men som en gång levat dagligen tillsammans, och den forna barnsliga förtroligheten dök fram som ett kärt minne.

»Och den här salen», fortfor Emelie, som nu förde sin gäst in i den nätta, anspråkslösa villan, »och smårummen här intill, tycker ni inte här är trevligt ordnat?... Det är inte min förtjänst, det är också endast en efterapning efter vad jag en gång sett. Var ni någonsin på besök hos fru Sivers, så känner ni kanske smått igen det här också», fortfor hon glättigt, medan Marie gick ut för att ställa om förfriskningar. »Det var det första hem jag såg, där man icke saknade medel att göra det trevligt och angenämt omkring sig... där man inte behövde räkna och räkna för att få inkomsterna att gå ihop med utgifterna. Ett eldorado för Malla och mig och där vi två förvildade och utsvultna stackare för första gången på lång tid blevo mättade och omhuldade. Det var fru Sivers, som var en ungdomsvän till er mor, vars rekommendation gjorde att fru Feuk välvilligt tog oss under sina vingars skugga...»

»Här drömmer jag mig ofta», fortfor Emelie efter en liten tystnad, »här drömmer jag mig ofta tillbaka... den första ungdomstiden är mig kär...»

»Nej, jag var aldrig hos fru Sivers», genmälde Lars. »Strax efter det ni, Emelie, hade lämnat Kristianstad, skedde ju så många ledsamma ändringar i hennes förhållanden... Vad... känner ni inte till det där?» avbröt han sig, då hon förskräckt upprepade:

»Ledsamma förändringar?... Nej, jag har aldrig hört något om fru Sivers och hennes familj sedan jag av er mor, Lars, hörde talas om mamsell Hildas förlovningskalas...»

»Det var nog den sista fröjdfulla tilldragelse, som den stackars kamrerskan var med om, ty kort härefter förlorade hon hela sin förmögenhet... hennes son, som var bosatt i Göteborg, disponerade allt, såväl det som tillhörde modern som hans systrar... Misslyckade affärsspekulationer naturligtvis, men vad som värst grämde fru Sivers var nog att sonen inte överlevde sin konkurs... han sköt sig samma dag, han måste inställa sina betalningar...»

Emelies händer hade maktlösa sjunkit ned utmed hennes sidor, medan en tung suck arbetade sig ur hennes bröst. »Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free