- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
323

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrtiotredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Ja ja, det var nog en dumhet, att vi flyttade hit upp, det är inte utan att jag smått ångrar det», erkände Hilda. »Det var ett förhastande, men det är ju så vanligt att ungdom och vishet inte följas åt, om man än har aldrig så goda råd att tillgå. Hemma gick det rätt bra att slå oss ut... gamla vänner och bekanta intresserade sig för våra strävanden... mest grämer det mig att ha dragit Marie med i en mängd tråkigheter och bekymmer.»

»Nå, vad det beträffar, så går det väl an att hos gamla vänner och bekanta åter slå upp sina bopålar», sade Emelie med ett av sina forna sorglösa småleenden.

»En flyttning skulle vara alldeles omöjlig», och båda systrarna skakade sina huvuden.

»Men jag tycker om att göra upp framtidsplaner», menade Emelie. »Hör på... ni komma tillbaka... ni vända åter till det gamla hemmet. Nej, avbryt mig inte!» fortfor hon, då de båda systrarna protesterade mot denna möjlighet. »Antag att ni återkomma... att det gamla, kära hemmet åter öppnar sig för er. Naturligtvis», tillade hon skrattande, »naturligtvis måste ni vara i bättre omständigheter, än då ni i bekymmer lämnade det. Skada», tillade hon och gav Hilda en skalkaktig blick, »skada att jag måste resa söderut... eljest kunde jag kanske snart nog ha hopp om att få vara med på ett visst bröllop.»

»Ja, gyckla gärna med oss, Emelie, vi förtjäna det... vi två gamla tokor, som ha pratat så här bredvid mun...»

»Du gammal, det vet jag visst!» inföll Marie. »Du ser ibland inte ut som tjugufem... se bara på henne, Emelie!»

»Jag tror Marie blivit alldeles förryckt», skrattade Hilda.

»Det är Emelies skull», svarade systern, »med henne ha alla flydda hågkomster dykt upp igen... men gamla tider kunna ändå inte komma tillbaka.»

»Vem vet, om inte precist lika, så ändå kanske något ditåt», genmälde Emelie. »Och om också inte något bröllop skulle bli firat, så kunna åtminstone de dagliga inkomsterna något förbättras... förutsatt att mina framtidsdrömmar en gång låta förverkliga sig.»

»Ja, om man kan förutsätta det omöjliga», sade systrarna med ett litet smärtfullt leende.

Emelie förde nu samtalet till andra ämnen, nöjd i sinnet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free