Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrtiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
över att veta, det hennes åtrå att hjälpa icke skulle röna något motstånd.
De stridiga sinnesrörelser, åt vilka hon denna dag hängivit sig och den viljekraft, som under besöket hos de båda systrarna hållit henne upprätt med en därpå följande sömnlös natt, hade återverkat på hennes kroppskrafter, så att hon utmattad icke förmådde resa sig från soffan, då Lars Feuk, enligt sitt löfte, infann sig hos henne.
»Jag kan inte nog tacka er, Lars, för den glädje, ni har berett mig... ty jag tror att flickorna Sivers rätt gärna bli husägarinnor igen», sade hon leende.
»Nå, kom ni då överens med dem härom», frågade han, i det han tog plats i hennes närhet...
»Åh nej, ingenting är avgjort... jag framkastade endast på skämt något ditåt... vi hade så mycket annat att språka om...
»Ja», fortfor hon glatt, »det är inte nog med, att vi få köpa ett hus... jag tror nästan, att vi också få tänka på att ordna en hemgift... Jag inbillar mig, att det inte kommer att dröja länge, innan Hilda Sivers står brud... vad säger ni därom, Lars?»
»För min del», svarade han med samma glada tonfall, »är det inte mycket, jag kan bidraga med, för att göra livet angenämt för någondera av dem. Jag vill därför med nöje ta’ till handboken och läsa vigselformuläret över Hilda och hennes utkorade.»
»Då är det ändå ni som bringar henne den högsta sällheten... men häntyd inte för henne på dessa mina förutsättningar... och inte heller får ni säga något om husköpet, förrän affären är avgjord... Skulle jag redan vara rest innan uppgörelse är skedd, vill jag ställa medel till ert förfogande.»
»Och jag lovar i ert och flickornas intresse att söka till att bli en skicklig affärsman.»
»Och så skriver ni mig ju till, att jag får veta om våra arrangemanger äro i deras tycke... jag tror det nog, men det oaktat, erkänner jag, att det särdeles skulle roa mig att få veta det där gamla vanliga: ’Vad sa’ hon’, och, ’vad sa’ hon’... med få ord litet småskvaller, det tycker jag är så uppfriskande ibland.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
