- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
326

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrtiotredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kom till paradisets port, för att åter få vända tillbaka till sitt ljusa hem.»

Emelie hade vänt till honom sitt ansikte. Väl var det något avmagrat och ringarna kring ögonen djupare än någonsin tillförene, men glansen, den himmelsblå glansen i dem, tycktes varken lidande eller själsstrider förmå släcka. »Och nu», frågade hon sakta, »tror ni att paradisets port en gång skall öppna sig?»

»Jag tror, att Gud är kärleken», sade den unge prästen, vars bleka ansikte hade ett inspirerat uttryck.

*



Under högsommarens vackraste dagar hade Emelie Högqvist lämnat fäderneslandet.

Rosenplanteringen vid Framnäs rodnade som skönast och fjärilarna lekte som gladast kring daggstänkta blommor, då Emelie för sista gången insöp dess friska doft.

Till södern, för att vinna hälsa, hade hon skyndat, följd av sina vänners förhoppningar om ett vederfående och ett hjärtligt: välkommen åter!

Sedan hon begagnat baden i Ems, som syntes särdeles väl bekomma henne, skyndade hon till Lausanne för att där genomgå den så kallade vindruvskuren. Hon uthärdade den likväl endast i tolv dagar, varefter hon på läkares tillrådan ämnade tillbringa vintern i Milano.

Resan dit var emellertid långsam och besvärlig. Svårt väder och dåliga nattkvarter i bergen förvärrade hennes lidande. Vid ankomsten till Turin, trodde hon sig dock äga nog krafter för att följande dagen bese staden, men i stället insjuknade hon häftigt.

Turins förnämsta läkare lämnade henne all den vård, som, enligt italienska läkares åsikter, anses gagnande, och han genomvakade nätter vid patientens säng samt, vid lugnare mellanstunder, tillbragte han där timmar för att med roande samtal uppliva hennes sjunkande mod.

Under de våldsammaste sjukdomsanfall undföll henne nu som dittills aldrig någon klagan eller ett uttryck av otålighet, fastän det onda alltmera tilltog.

Med tanken på sin snara förvandling motsåg hon döden med lugn. Medvetandet övergav henne aldrig. I samtal om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free