Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullkomlighet, så måste vi efter den, som icke står i
vår makt, afpassa de tvenne andra. Men
kanske äger ordet natur en för mycket
obestämd bemärkelse: det är nödigt härvid, att
söka bestämma den.
Naturen, säger man oss, utgörs blott
af vanan[1]. Hvad betyder detta? Gifvas
då icke vanor, dem man antar blott med
våld, och som aldrig förqväfva naturen?
sådan är, till exempel, växternas, hvilkas
lodräta ställning man tvingar. En växt,
satt i frihet, bibehåller den böjning man
tvingat den att taga: men safvan har likväl
icke förändrat sin första riktning; och om
växten fortfar att vegetera, blir dess
förlängning lodrät igen. På samma sätt
förhåller det sig med menniskans böjelser. Så
länge man förblir i samma tillstånd, kan
man behålla dem, som uppkomma af vanan,
och hvilka äro oss minst naturliga; men så
snart ställningen förändras, upphör vanan,
och man återtar sitt naturliga skick.
Uppfostran är säkert blott en vana. Ty,
gifves det icke menniskor, som glömma och
La nature, crois-moi, n’est rien que l’habitude.
Tro mig, en vana blott är det som nämns natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
