Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hela vår vishet består i trälaktiga
fördomar; och alla våra vanor äro blott
träldom, tvång och våld. Den borgerliga
menniskan födes, lefver och dör uti slafveri:
vid dess födelse syr man henne i en linda;
vid dess död spikar man henne i en
likkista; och så länge hon bibehåller den
menskliga skapnaden, är hon genom våra
inrättningar fängslad.
Man säger, att flera barnmorskor
ombaka det nyssfödda barnets hufvud, för att,
som de påstå, gifva en tjenligare skapnad
deråt: och man tål detta! skulle väl våra
hufvuden vara illa bildade utaf vår varelses
upphofsman? vi måste hafva dem utvertes
omdanade af barnmorskor, och invertes af
filosofer! Karaïberne äro hälften mera
lyckliga än vi.
”Knappt har barnet kommit ur modrens
sköte, knappt njuter det frihet att röra och
utsträcka sina lemmar, innan man pålägger
det nya band. Man lindar det, man
lägger det med hufvudet orörligt, fötterna
utsträckta, och armarna hängande vid
kroppens sidor; det omgifves af linnen och
svepen af alla slag, hvilka icke tillåta det
att förändra sin ställning. Lyckligt, om
det icke klämts ända till att förlora
andedrägten, och om det försigtigtvis blifvit
lagdt på sidan, så att det vatten, som
måste komma ut genom dess mun, kan
bortrinna af sig sjelft; ty sjelft skulle icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
