Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde utstå: den förras veka och böjliga
fibrer taga utan tvång det skick man gifver
dem; men mannens, som äro mera härdade,
förändra ej utan våld det skick, som de
fått. Man kan derföre göra ett barn starkt,
utan att blottställa dess lif och dess helsa;
och vore ock någon fara dervid, så borde
man ändå icke tveka. Faror äro
oskiljaktiga ifrån det menskliga lifvet: kan man då
göra bättre, än flytta dem till den period
deraf, då de äro minst skadliga?
Ett barn blir mera dyrbart i den mån
det tillväxer i ålder: värdet af dess person
ökes utaf värdet af den omvårdnad, som
det kostat; med förlusten af dess lif
förenar sig hos det känslan af döden. Det är
således förnämligast på framtiden, som man
måste tänka, då man vakar öfver dess
bevarande; det är emot ungdomens olyckor,
som man måtse beväpna det, innan det blir
utsatt för dem: ty om värdet af lifvet
tilltar ända till den ålder, som gör det nyttigt,
hvilken dårskap är det icke då, att skona
barndomen för några plågor, för att råga
dem på förnuftets ålder? Är det så en
lärare undervisar?
Menniskans lott är i alla tider att lida.
Äfven omsorgen för hennes bevarande är
förenad med smärta. Lyckligt, att i sin
barndom känna blott fysiska olyckor!
olyckor, mycket mindre grymma, mycket
mindre smärtsamma, än de andra, och hvilka
mycket mera sällan än dessa, hos oss väcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
