Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Häraf kommer det, att jag i början
talt föga om Emil, emedan mina första
maximer uti uppfostran, ehuru stridiga med
dem som äro antagna, äro af sådan
tydlighet, att det är svårt för någon förnuftig
menniska, att neka dem sitt bifall. Men i
den mån jag framskrider, är min elef, som
blifvit annorlunda handledd än edra, icke
mera ett vanligt barn; han måste hafva en
egen särskilt lefnadsordning. Då framträder
han oftare på Teatern, och emot de sista
tiderna förlorar jag honom icke mera ett
ögonblick ur ögnasigtet, ända till dess, hvad
helst han må säga derom, han ej mera har
det minsta behof af mig.
Jag talar här ej om en god guvernörs
egenskaper, jag förutsätter dem, och jag
förutsätter mig sjelf utrustad med alla dessa
egenskaper. Då man läser detta verk,
skall man se, huru frikostig jag är emot
mig sjelf.
Jag skall endast tvertemot den
allmänna meningen anmärka, att en guvernör för
ett barn bör vara ung, och så ung, som en
vis man kan vara. Jag ville att han sjelf
vore ett barn, om det vore möjligt, att han
kunde blifva sin elefs kamrat, och vinna
hans förtroende derigenom, att han delade
hans nöjen. Det gifves icke nog samband
emellan barndomen och den mogna åldern,
för att en grundlig tillgifvenhet på detta
afstånd någonsin kunde danas. Barnen smickra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
