Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till att sköta sin helsa. Hade de varit
olyckliga nog att födas odödliga, så vore de
de eländigaste bland varelser. Ett lif, som
de aldrig skulle frukta att förlora, ägde för
dem intet värde. Detta slags folk
behöfver läkare, som hota dem för att smickra
dem, och hvilka hvarje dag gifva dem det
enda nöje, som de kunna smaka, nemligen
det att ej vara döda.
Min afsigt är ej, att här vidlöftigt
tala om Läkarekonstens onyttighet: mitt
ändamål är blott, att betrakta henne på den
moraliska sidan. Likväl kan jag ej afhålla
mig ifrån att anmärka, att menniskorna i
afseende på dess bruk göra lika sofismer, som
vid sanningens undersökande. De förmoda
alltid, att man botar en sjuk, då man
vårdar honom, och att man finner en sanning,
då man söker den: de se icke, att en
lycklig kur, som en läkare gör, uppväges af
hundrade sjukas död, hvilka han mördat;
och att mot nyttan af en upptäckt sanning,
bör komma i räkning den skada, som
åstadkommes af de villfarelser, som i det
samma insmyga sig. Den vettenskap som lär,
och den Läkarekonst som botar, äro utan
tvifvel ganska goda; men den vettenskap
som bedrar, och den Läkarekonst som
mördar, äro ganska elaka. Lär oss då att
skilja dem. Det är deruti som knuten ligger:
om vi visste att vara okunniga om
sanningen, så skulle vi aldrig bedragas af
lögnen; om vi visste att ej vilja bota oss emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
