Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket kan jag icke ännu framskrida!
hvarföre skulle min like gå längre än jag?
Jag upprepar det: menniskans
uppfostran begynnes vid hennes födelse; innan
hon talar, innan hon förstår, lär hon sig
redan. Erfarenheten förekommer lexorna: i
det ögonblick då hon känner sin amma, har
hon redan lärt mycket. Man skulle
förvånas öfver den råaste menniskas kunskaper,
om man skulle följa hennes framsteg ifrån
det ögonblick då hon föddes, ända till det,
dit hon hunnit. Om man skulle dela all
mensklig kunskap i tvenne delar, den ena
gemensam för alla menniskor, den andra
tillhörande blott de lärda, så vore denna
sednare ganska liten i jemförelse med den
förra; men vi besinna alldeles icke de
allmänna kunskaperna, emedan de vinnas utan att
man tänker derpå och äfven innan
förnuftets ålder, emedan kunskapen bemärks blott
genom dess olikheter, och emedan de
gemensamma storheterna, på samma sätt som
i algebraiska eqvationer, räknas för intet.
Äfven djuren lära mycket. De hafva
sinnen, de måste lära att göra bruk af
dem: de hafva behof, de måste lära att
sörja för dem; de måste lära att äta, gå,
flyga. De fyrfotade, som ända ifrån deras
födelse kunna hålla sig på sina fötter, kunna
likväl icke strax gå; man ser på deras
första steg, att de äro blott osäkra försök:
kanariefåglar, som sluppit ur sina burar,
kunna ej flyga, emedan de aldrig flugit. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
