Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vämjeliga och underliga djur, men
småningom och på afstånd, ända till dess det blir
vandt dervid, och ändteligen, då det ser
dem handteras af andra, lär sig sjelf
handtera dem. Om det i sin barndom utan
fruktan sett grodor, ormar, kräftor, skall det
fullväxt, utan skräck se hvilket djur som
helst. Det ges inga förskräckliga föremål
för den, som dageligen ser dem.
Alla barn äro rädda för masker. Jag
begynner med att visa åt Emil en af ett
vackert utseende. Deruppå sätter någon i
hans närvara denna mask för sitt ansigte;
jag börjar skratta, alla de närvarande
skratta, och barnet skrattar såsom de andra.
Småningom vänjer jag honom vid mindre
behagliga masker, och ändteligen vid
fasliga skapnader. Om jag försigtigt framskridit
steg för steg, skall han, långt ifrån att
förskräckas vid den sista masken, skratta deråt
såsom åt den första. Derefter fruktar jag
icke mer, att man skall skrämma honom
med masker.
Då den lilla Astyanax, vid
Andromake’s och Hektor’s afsked, förskräckt af
den fjäderbuske, som fladdrar på hans
faders hjelm, ej igenkänner honom, kastar
sig skrikande i sin ammas sköte, och
aftvingar sin moder ett smålöje blandadt med
tårar; hvad skall man då göra för att skingra
denna fruktan? Just det som Hektor gör;
sätta hjelmen på gålfvet, och sedan smeka
barnet. Vid ett lugnare ögonblick skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
