Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och eftertryck. Accenten är själen uti talet;
den ger deråt mening och sanning. Tonen
bedrar mindre än orden; det är kan hända
derföre, som väl uppfostradt folk så
mycket fruktar den. Af bruket att säga allt
med samma ton, härleder sig vanan att
begabba folk, utan att de märka det. I brist
af accent uppkomma löjliga, tillgjorda och
modet underkastade sätt att uttala, sådana
man öfverallt finner hos ungt hoffolk.
Detta tvungna väsende i uttal och åtbörder, är
det som i allmänhet gör en Fransman
stötande och obehaglig för andra nationer. I
stället för att gifva ton åt sitt tal, ger han
sig air. Så intar man ej andra till sin
fördel.
Alla dessa små fel uti språket, hvilka
man så mycket fruktar att låta barnen
ådraga sig, betyda intet; man förekommer dem,
eller man rättar dem med största lätthet:
men de fel, som man ådrar dem derigenom,
att man gör deras tal svagt, oredigt och
försagdt, att man ständigt tadlar deras ton,
att man nagelfar alla deras ord, dessa
kunna aldrig rättas. En man, som lärt sig att
tala blott i små sällskap, skulle uselt höras
i spetsen för en bataljon, och skulle
alldeles icke vid et uppror kunna injaga vördnad
hos folket. Lären först barnen att tala med
karlar, de skola väl kunna tala med
qvinnor, då det behöfves.
Uppfödda på landet i hela den
landtliga enfalden, skola edra barn der få en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
