Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tog avsked av regementet, uttalade han sitt hopp att luckorna
snart skulle vara fyllda, tackade skottarna för deras tjänster
och uttalade sin saknad över att ej genast få dem med sig. Det
var sista gången, skottarna sågo den av dem så högt älskade
och beundrade konungen, som en månad senare stupade vid
Lützen. Skottarna delade svenskarnas sorg. För Lord Reay
och de av hans män, som känt Gustaf II Adolf, förblev under
hela livet den sjätte november en sorgedag.
Det sista, betydande slag i vilket Mackayska regementet
deltog, var vid Nördlingen, som även blev en olycksdag för
skottarna. Av regementets tolv kompanier blevo de elva
bokstavligen huggna i stycken. Regementet upphörde att finnas
till såsom en särskild kår. Inga andra av de i kriget
deltagande skottarna hade stått så högt som det Mackayska
regementet, vars disciplin och utbildning voro så ypperliga att de
som varit soldater i detta regemente ofta och fort stego till
underbefäl och befäl i andra. Deras samtida historieskrivare
yttrar: »De liknade örnar, vilka genast de äro flygfärdiga
kunna ta befälet över sig själva på det värdigaste sätt.»
Den ära, Mackays regemente sålunda vann, tillkommer
i hög grad dess danare och ledare, Lord Reay.
Från sitt första deltagande i det trettioåriga kriget hade
han dit överfört och utrustat omkring 10,000 man. Genom
Gustaf Adolfs död gick han miste om en stor del av sina
utlägg. Ty han hade intet förskott begärt för truppernas
värvning och utrustning. Utgifterna för hans sista
rekrytering voro vid Gustaf Adolfs död ej betalta och således
måste han personligen bära bördan för densamma. »Men han
tröstade sig med att hans förlust gagnat det högsta mål. Ty
det hade icke varit av vinningslust, han deltagit i kriget, utan
av kärlek till äran och den protestantiska religionen,» som
han redan hemma i Skottland varit hängiven.
För att betala de skulder, han sålunda nödgats göra,
måste han vid hemkomsten sälja icke endast sina
jordegendomar utan även sitt sheriffämbete. Han vistades sedermera
mest i Danmark. På grund av sitt där vunna anseende
lyckades han åt sin egen monark, Karl I, under dennes
inbördeskrig skaffa penninglån och hjälptrupper. I trots av Lord
Reays protestantism och av Karl I: s trolöshet även mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
