- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / Del I /
5

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det enda, sägnen mäler om överstelöjtnanten själv,
är att han deltagit i trettioåriga kriget och var av skotsk
adlig släkt. På grund av den tidens sed att uppkalla
sonen efter farfar, har man antagit att hans förnamn
var James. Ty hans sonson bär det, i den tidens Sverige
föga vanliga, namnet Jakob. Men det är ej uteslutet
att den Johan Mackey, som omtalas som
befälhavare över ett av kompanierna i Enköping, kan ha
varit samme man, som den från kriget hemkomne
överstelöjtnanten, vilken bosatte sig i Uppland. Även
andra officerare Mackey omtalas.[1]

Säker blir stamtavlan först då släkten uppträder i
Småland. Detta sker redan med stamfaderns son

Fredrik. Denne var löjtnant; gifte sig 19/3 1677
i Kalmar med Elisabet Henriksdotter Pilman, en
köpmansdotter därstädes. Makarna bodde troligen i Kalmar
men mannen dog på säteriet Kunhult 11/9 1687. Av
makarnas barn kom endast en till vuxen ålder. Detta
var sonen

Jakob född 1686. År 1715 var han häradsskrivare
i Tjust och bodde, då flera år på Aleglo i
Loftahammar. Sedermera blev han kronobefallningsman
(= kronofogde) i Tunaläns, Seveds och Aspelands
härader. När han dog 1735, bodde han på Kråkeryd. Han
författade en minnesbok, som tyvärr gått förlorad.[2]


[1] Namnet skrives i Skottland på flera sätt men mest
Mackay. Jag brukar dock för enhetens skull den
hävdvunna svenska stavningen.
[2] Den fanns ännu på 1850-talet och anföres av
häradshövding Carlsson i dennes anteckningar. Troligen har den
innehållit meddelanden om släkten och kanske varit källan
till de upplysningar om denna släkt, som lämnas i en bok
av Odenkrantz: Kongl. Götha Hofrätts
Presidenter
(tryckt i Linköping 1803). Dessa upplysningar
överensstämma med den säkraste källan för vetskapen om den
svenska släkten Key.

Denna källa är en ättebeskrivning, som under
adertonhundratalets början uppsattes enligt muntlig
överlämning, antagligen även stödd av ovannämnda minnesbok.
Författaren var en ung informator för baron F. W. Fleetwoods
och hans hustrus — född Key — barn. Därvid torde,
utom nämnda minnesbok, den under dessa tider så säkra
muntliga traditionen ha tjänat som källa.

Den unge informatorn var av norsk släkt och hette Erik
Havton. Han hade ett livligt samlareintresse och stor
vakenhet för alla, mer eller mindre märkliga, företeelser,
fornsägner och historiska händelser. Hans rika samlingar från
Tjust hava stannat där. Ty han testamenterade sitt
värdefulla bibliotek och alla sina handskrivna böcker om Tjust
till elementarskolan i Västervik, där han dog som rådman
1854. Livet igenom bestod vänskapen mellan honom och
familjerna Fleetwood och Key. Havtons uppteckningar om
släkten Key äro den källa till vilken min far hänvisade Gabriel
Anrep, då denne utarbetade Svenska släktboken. Min
far förelade då även Anrep ansökningshandlingarna från
sjuttonhundratalet om introduktion på svenska Riddarhuset.
Ej heller i dessa fanns andra upplysningar om släktens
härstamning än de här ovan givna. Det i dessa handlingar
målade vapnet överensstämde med det sigill, som under
sjuttonhundratalet brukades inom släkten, där flera
medlemmar under denna tid kallade sig von Key.

Detta vapen hade ett blått och ett rött fält, på det
ena ett griphuvud med en silvernyckel i mun, på det andra
en ring och ett svärd. Men under mina efterforskningar i
Skottland 1900 fick jag veta att detta vapen är den
engelska släkten Keys.

Det vapen, som lord Reay erhöll, har den knutna handen
med dolken, som är den skotska klanens s. k. »crest».
Den inneslutes i en sparre, på vars sidor står inskriften
Manu forti. Jämte dolken har fältet ett rådjurs- och tre
björnhuvuden. Två, av den skotska tisteln krönta, lejon stå
på ömse sidor om sparren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/1/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free