- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / Del I /
11

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fru Key-Elertz satt kvar som härskarinna på Vindö
till sin död 1819. Hon skötte hushållet, gården och
övriga affärer så väl, att hon för både barn och
barnbarn var ett stöd likaväl som en föresyn.

När hennes son Carl Fredrik Key lämnade
krigstjänsten, arrenderade han en tid Horns kungsgård på
norra Öland. Men varken själva lantbruket, ej heller
den kloka beräkning och sparsamhet som detta yrke
fordrar, lågo för honom. Upprepade gånger måste modern
ingripa för att reda upp hans trassliga affärer och det
var hennes årliga understöd, som tillät sonen att
någorlunda bekymmerfritt leva sitt liv.

Ännu minnes man på orten, huru en baron
Ly-becker på Vittinge — som var gift med fru Keys
systerdotter Amalia Reineke — brukade säga: »Det bästa jag
vet, har jag fått av moster på Vindö.»

Carl Fredrik Key gifte sig 1798 med Beata Maria
Sundewall och uteslutande av kärlek. Hon var dotter av,
en fänrik Sundewall, var vacker, utmärkt välvuxen, klädde
sig prydligt; hade mycket ordningssinne, stor förmåga
att av allting göra något nyttigt och var i det hela en
riktig arbetsmyra. Hon var icke språkkunnig, men att
hennes uppfostran ej var helt försummad, därom vittnar
hennes goda handstil och andan i det brev, som nedan
meddelas. Att hon ägt andliga intressen visade sig bland
annat därav, att man efter hennes död hittade en mängd
poesi, som hon själv avskrivit. Men i det hela kunde
nog om henne brukas det småländska folkuttrycket
»joraslagen». Hennes lynne var tungsint och något
misstänksamt och på ålderdomen klagade hon gärna över
de lidanden, hon haft i världen. En natur som hennes
hade icke ett lätt liv samman med den älskvärde och
livlige, men även orolige och ombytlige Carl Fredrik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/1/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free