Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Makarnas enda barn föddes 21/2 1799 på Stjärnvik —
Carl Fredrik Keys sedermera sålda gård i Frödinge
socken — och uppkallades Emile efter Rousseau’s, av
fadern som ett evangelium uppskattade, bok. Det är
dock icke troligt att den idérike fadern med någon större
iver själv ägnade sig åt den nye Emile’s uppfostran.
Men själva arten av faderns intressen ha måst utöva ett
bildande inflytande på sonen, som av fadern ärvde dessa
andliga intressen och ett ljust lynne, medan hans karaktär
lär ha haft likhet med moderns.
Av hennes hand finnes en anteckning, som —
antingen den är en avskrift eller ej — vittnar om hennes
viljeriktning.
»Lär mig älska och förlåta,
riktigt väga mina egna fel;
känna vad andra äro, och tänka
på att jag är människa.»
Och denna tanke:
»O, lär ynglingar att bli ädelmodiga, att tro andra om
ädelmod, men att aldrig bygga därpå.»
Dessa tankar samklinga med hennes egna i ett brev
till sonen Emile, vars namn då ännu både skrevs och
uttalades’ på franska. Liksom sin namne, Rousseau’s
Emile, växte han i barndomen upp i lantlig frihet. - Att
den godsinte, lugne gossen därunder försökte göra sig
nyttig för sin mor framgår av brevet.
Detta var troligtvis det första, Emile av sin mor
mottog. Han hade förut ej lämnat hemmet, när han
vid nyss fyllda tretton år sändes till Karlskrona för
att genomgå en förberedande kurs till Karlberg, där han
blev kadett 1814.
Brevet meddelas här ordagrant och med den
stavning, originalet äger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
